Utan Personligt Ansvar ( U P A ) för våra politiker och tjänstemän på samtliga nivåer så kommer funktionsnedsatta aldrig att få vara fullt delaktiga i samhälet på jämlika villkor som övrig befolkni

Utan Personligt Ansvar ( U P A ) för våra politiker och tjänstemän på samtliga nivåer så kommer funktionsnedsatta aldrig att få vara fullt delaktiga i samhälet på jämlika villkor som övrig befolkni

Staten omfattar i det här samanhanget regeringen,riksdagen,regioner samt kommunerna och så länge det är tillåtet att trotsa landets lagar och internationella överänskomelser så komer landetsfunkt ionsnedsatta heller aldrig kunna bli fullt delaktiga och jämlika med landets övriga befolknin
I dag är det fullt tillåtet att strunta i tiftade lagar och undertecknade internationella överänskomelser för tjänstemänen och våra folkvalda politiker på grund av att vi inte har en författningsdomstol fristående från politisk påverkan som kan kontrolera att samtliga beslut verkligen stämer överäns med vår författtning
Så ett måste är att sverige inför en oberoende författningsdomstol som man har förbundits sig att göra enligt internationella överänskomelser samt att man omedelbart ser till att man skriver in konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer ( CRPD) som man också har förbundit sig att göra i enlighet med undertecknandet och ratificeringen av CRPD men som man konsekvent under 10 år har strubntat i och fått mycket kraftig kritik för från både FN och Europakomissionen
Man har även vid flera olika tillfällen blivit fälld hos dessa organ för att man inte respekterar våra mänskliga rättigheter

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Europakonventionen som ingår i sveriges lagar

Artikel 3 – Förbud mot tortyr
Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning.

Konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer (CRPD)

Artikel 15 Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

  1. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.

  2. Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva lagstiftnings-, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att förhindra att personer med funktionsnedsättning, lika litet som andra personer, utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Så här skriver myndigheten för delaktighet om funktionsnedsattas nänskliga rättigheter CRPD
Alla lagar och all offentlig verksamhet i Sverige ska följa konventionens artiklar. Det innebär att myndigheter, landsting, regioner och kommuner är skyldiga att respektera, skydda, uppfylla och främja rättigheterna.
Konventionen gäller i Sverige sedan 2009.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Marschen är en webbaserad medborgarrättsrörelse för funktionsnedsattas mänskliga rättigheter

Både sverige och EU har båda skrivit under och ratificerat konventionen ommänskliga rättigheter för funktionsnedsattas mänskliga rättigheter (CRPD) ochhar därmed förbundit sig att följa konventionens samtlig artiklar fullt ut så att funktionsnedsatta får leva ett fungerande liv i full samhällsgemenskap precis som befolkningen utan funktionsnedsättnin har rätt till
Men sverige har av någon mycket märklig anledningvalt attt funktionsnedsatta inte skall omfattas av denna konvention och skall i stälet bestraffas så att dom inte får leva det fungerande livet i fullsamhällsgemenskap precis som befolknigen utanfunktionsnedsättning har rätt till

Vi har därför startat denna medborgarättsrörelse för at på bred front motarbeta den vädervärdiga behandlingen av funktionsnedsatta i landetsverige och vibehöver ditt stöd för att viskall kunna bli en stark medborgarättsrörelse så skriv gärna under vår namninsamlig påvår hemsida

Du skriver under i rubriken vi stödjer kampen

Han har inte rättighet till samma levnadsstandard

”Han har inte rättighet till samma levnadsstandard som andra.”
Så obeskrivligt respektlöst, som ett stänk syra i ansiktet, lät svaret då min väns mor ifrågasatte hur kommunen tänkte kring hans situation. Detta efter att man ansökt om att ge vännen fler assistanstimmar, vilket kommunen svarade på genom att istället dra ned på de beviljade timmarna.
Det finns ett glapp mellan Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Min vän fastnar i det glappet. Anledningen? Han anses för välfungerande och självständig. Detta trots att han levt de senaste tio åren av sitt liv instängd i sin bostad till följd av den gräsliga sjukdomen ME. Instängd i nära på totalt mörker 24 timmar om dygnet, så gott som hela tiden sängbunden.
Nerv- och immunsystem är så pass känsliga att den som assisterar honom inte får ha pälsdjur, måste vara rökfri, redo att leva vardagslivet helt parfymfritt och dessutom – naturligtvis – redo att arbeta sina skift i mörker.
Så. Den här unga mannen, förbannad av en sjukdom som gör att han ofrivilligt lever sitt liv instängd i mörker har alltså, för att åter citera, ”inte rättighet till samma levnadsstandard som andra”.
Stanna upp och fundera över de orden för en stund. Vad betyder de egentligen?
Väldigt sorgligt, väldigt enkelt; I vårt samhälle är människor inte lika mycket värda.
Att använda en sådan formulering om en person som gjort sig skyldig till andra människors lidande kan mitt ”eye for an eye”-patos förstå, men att en helt oskyldig människa som tvingas till ett liv han inte valt, att försaka honom med en sådan ursäkt? Det är ta mig fan obeskrivligt läskigt och omänskligt.
Min vän får i dagsläget livsviktig hjälp av såväl sin mor och syster som av mig själv, för att kunna leva ett liv så drägligt det just nu är möjligt, för att försöka finna de ljusglimtar som går att ta tillvara på.
Jag är dels väldigt glad över att kunna vara med och bidra till hans välbefinnande, samtidigt gör det mig sorgsen att veta att hans egen familj får kämpa så hårt då assistansen inte alltid räcker till. Vidare tänker jag på andra stackare i liknande situationer. Ni vet, de där som inte har familj eller vänner som hjälper och stöttar?
Orden ”Inte rättighet till samma levnadsstandard” skänker hemska bilder av hur situationen hade sett ut om hans eldsjälar till familj inte kunnat stötta honom så pass mycket som de gör.
Tänk er själva att era synnerver inte tål solljus, eller ljus över huvud taget. Att för mycket ljusinsläpp bakom gardinen får det att känna som knivar skär i ögonen medan medvetandet blir suddigt och energin dräneras. Addera en extrem överkänslighet mot dofter och ljud när vi ändå håller på.
För att göra det värre kan vi väl lika gärna karva bort ett antal andra medel till njutning, saker som så många kanske tar för givet?
Avnjuta ett långkok, ta ett glas vin på fredagskvällen, en spontan fikastund med vännerna? Glöm det.
Lyssna på favoritgruppens senaste album eller den där spellistan på Spotify som du älskar? Glöm det.
Se den där filmen du väntat på i över ett år eller den nya Netflix-serien alla pratar om? Glöm det.
Vi kan göra listan oändlig, men jag tror ni förstår. Av alla de saker min vän älskade att göra innan sjukdomen, av alla saker han innerligt längtar efter att få ta del av igen, sådant vi andra tar för givet, så finns det fortfarande ljusglimtar som vi hjälper att tillgodo se honom med;
Kärleken till det skrivna ordet. Vi läser för honom. Skrattar med honom åt såväl dråpligheter som oförlåtliga korrekturfel i texterna.
Vi hjälper honom att skriva sina egna fantastiska alster. Alla de böcker hans genialiska hjärna ruvar på, de försöker vi se till att han, via våra fingrar, får förevigade så som alla författare drömmer om.
Och vet ni vad? Det är bitvis något in så i helvete trögrott. Tänk dig själv att ha ett manus på nära 500 A4-sidor där en halvtimmes korrekturläsning tar er igenom knappt en sida. Författaren i mig ryser av frustration vid bara tanken. Det tar lång tid, men det går, och viktigast av allt är att författaren får utlopp för det han älskar, det som utöver familjen han håller så kär, ger honom kraft att orka fortsätta.
Så, med denna text skriven sent en natt innan en stundande bokrelease, låt mig avsluta:
Orden ”Inte rättighet till samma levnadsstandard” ekar i mitt huvud och jag vill att det ska försvinna.
Jag vill vakna ur den dåliga drömmen och inse att det var just en sådan, att omänskliga citat som ovan inte tillhör det samhälle jag lever i.
Jag vill inte se att människor som min vän ska ”råka” hamna i kläm, att de ljusglimtar som faktiskt får honom att orka och hoppas på en bättre framtid inte sinar till följd av att våra skattepengar inte alltid går dit de bör. Vi lever i ett samhälle där de svaga alltför ofta hamnar längst ned på prioritetslistan och det gör mig mörkrädd.
Till de som fattar dessa beslut, drar in på timmar för en person som verkligen behöver dem för stimulans, för att finna glädje i livet, har jag ingen respekt till övers.
Jag skulle önska att dessa beslutsfattare själva fann sig i min väns situation, för att kunna leva sig in i hur det är. De skulle inte längre vara kapabla att ta några fler beslut för ingen i maktposition lyssnar på en person som lever isolerad i sin egen bostad.
Vi kanske borde ta steget vidare och göra ett socialt experiment av det? En livesänd dokusåpa där beslutsfattarna lever i mörker, får kyckling och ris tillagat i micron av en assistent och Facebookflödet eller måhända en ljudbok uppläst från andra sidan sovrumsdörren ett par timmar om dagen?
Den beslutsfattare som klarar sig längst vinner en lång semester och obegränsade psykologsamtal för att kunna återgå till ett liv i ljus.
Skämt åsido, men jag tror att ni förstår. Åtminstone hoppas jag det.
Det är en ung människa vi pratar om, en man med hela livet framför sig.
Han ska ha rätt till exakt samma levnadsstandard som mig eller dig.
Punkt.
Peter Westberg
Egenföretagare, författare och personlig assistent

Sveriges sämsta kommun för funktionsnedsattas möjlighet tillett fungerande socialt liv i full samhälsgemenskap oavsett ålde

Sveriges sämsta kommun för funktionsnedsattas möjlighet tillett fungerande socialt liv i full samhälsgemenskap oavsett ålde

Sveriges kommuner blir allt mera restrektiva i sina bedömningar till vår lagliga rätt till ett fungerande socialt liv i full samhälsgemenskap precis som våra lagar och internationella överänskommelser föreskriver att vi har rätt till
Områden som berörs är insatser via hemtjänsten ,ledsagarservice, särskilda boenden enligt socialtjänstlagen samt samtliga 10 insatserna via rättighetslagen LSS samtkonventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer (CRPD)

Så nu behöver vi din hjälp med att rösta fram den sämsta kommunen när det gäller vår rätt till ett fungerande socialt liv i full samhälsgemenskap

Du röstar genom att komentera det här inlägget på vår hemsida genom att klicka på länken

Alla kommentarer skall hålla en god ton och vara sakliga utan några som helst påhopp på andra grupper eler personer
Samtlia komentarer kommer att granskas inan dom publiceras på hemsidan

Så nu är det din röst vi behöver så att vi får fram den sämsta kommunen media får gärna hjälpa till med att sprida det här inlägget eler göra egna inlägg på sina egna sidor men vi vill gärna få in resultaten direkt i det här inlägget

Upplands-Bro kommun en funktionsfientlig kommun som inte respekterar lagar ell mänskliga rättigheter

Upplands-Bro kommun en funktionsfientlig kommun som inte respekterar lagar ell mänskliga rättigheter

I går den 12 juni så behandlade kommunfullmäktige i Upplands-Bro kommun mitt medborgarförslag om obegränsad ledsagarservice för funktionsnedsatta personer så att dom får leva ett fungerande socialt liv i full samhälsgemenskap precis som den utan funktionsnedsättningar har rätt till och som våra lagar föreskriver att även funktionsnedsatta har rätttill
Men kommunfullmäktige avslog förslaget som förväntat och ingen som helst debatt eler kommentarer från något av partierna i kommunen så beslutet var enhälligt
Kommunfullmäktige anser i och detta att personer med ledsagarbehov inte omfattas av mänskliga rättigheter eller landets lagar man är helt rättslös i Upplands-Bro kommun
Så vi med ledsagarbehov för attt kunna lämna våra bostäder är helt utlämnade till en enskild tjänsteman godtyckliga beslut och vår rätttt till ett fungerande socialt liv skall omprövas varje år
Jag tvivlar starkt på att andra utan detta behov skulle cceptera att en enskild tjnsteman varje år skall bestämma om man skall ha rätt att lämna sin egen bostad och i vilken omfattning man skall få göra det

Även funktionshinderörelsen och pensionärsrörelsen anser tydligen att funktionsnedsatta med ledsagarbehov inte skall få leva ett fungerande socialt liv i full samhällsgemenskap eftersom inga protester förekommer från deras håll och dom varken syns eller hörs i samhället

Anhöriga straffas och tvingas ge upp sina egnaliv

Anhöriga straffas och tvingas ge upp sina egnaliv

Anhöriga till funktionsnedsatta med stora hjälpbehov straffa och tvingas att ge upp sina egna liv och eventuella egna intressen av kommunala biståndsbedömare som i sin iver att bevillja så lite insatser det bara går för den somhar funktionsnedsättningen
Biståndsbedömarna säger rent ut att det är den anhöriges förbaskade skyldighet att ge upp sitt eget liv och bara vara den funktionsnedsatta behjälplig med alla hjälpbehov dygnet runt
Man anser sig ha stöd fördetta genom både äktenskapsbalken och föräldrarbalken men dessa har igentligen inget med detta att göra men biståndsbedömarna har lyckats med att få stöd för detta genomjuristerna i våra förvaltningsrätter trots att det står i strid gentemot våra nationella lagar och internationella överänskommelser i form av ratificering av konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta personer(CRPD)
Kommunerna förstör inte bara den funktionsnedsattas liv utan man försör även livet för våra anhöriga så man förstör flera liv genom sitt agerande men det är ingetman bryr sig om eftersom man vet att man inte kan straffas på grund av sitt agerande i tjänsten
Att kommunerna får vara lagbrytare ger singnaler till brottsligheten attt det är inte så noga med våra lagar när det bara drabbar anhöriga och funktionsnedsatta personer

Sveriges nationaldag den 6 juni och hur många brott mot folkrätten och våra nationella lagar skall kommunerna få begå den dagen

Sveriges nationaldag den 6 juni och hur många brott mot folkrätten och våra nationella lagar skall kommunerna få begå den dagen

Nu är det åter dags för Nationaldagsfirande men hur många tusen är det inte som nekas att kunna fira denna dag med sina nära och kära eller med andra enbart för att våra kommuner får med hjälp av rättsväsendet begå brott mot folkrätten och våra nationella lagar genom att inte bevillja tillräckligt med hjälp för att kunna lämna sinbostad för att vara med i ett gemensamt firande med andra medmänniskor
Frågan är hur länge detta vidriga skall få pågå innan folket säger ifrån att nu får det vara nog