Anna Barsk Holmbom

Anna Barsk Holmbom
ABH Utbildning och rådgivning
Komenterar utredningen om yrket personlig assistans

Regeringen beslutade den 28 juni 2018 att uppdra åt en särskild utredare att göra en översyn av yrket personlig assistent. Den 10 september 2018 utsågs generaldirektören Lars Lööw som särskild utredare.
Utredningens uppdrag var att göra en översyn av yrket personlig assistent. I det ingick att undersöka hur arbetsförhållandena, det vill säga arbetsvillkor och arbetsmiljö, ser ut för personliga assistenter hos olika typer av arbetsgivare och att undersöka vilka arbetsuppgifter som kan ingå i yrket personlig assistent. Utredningen skulle också titta på hur behoven av kompetens tillgodoses. Idag, den 15 januari 2020, överlämnade utredningen sitt betänkande till regeringen.
Utredningen har kommit fram till att det idag finns omkring 100 000 personliga assistenter anställda varav 93000 arbetar för assistansanvändare med statlig assistansersättning. Ungefär 20000 av dessa arbetar bara ett fåtal timmar i veckan men närmare 80000 assistenter arbetar minst fyra timmar i veckan. Av dem är 70 procent kvinnor. 22 procent är närstående till den assistansberättigade. Många är timavlönade och arbetar deltid. 2/3 av alla anställda är anställda i privat verksamhet. För omkring 4000 assistenter som arbetar hos arbetsgivare utan kollektivavtal gäller lagen om anställningsskydd (LAS). Ca 2100 assistenter är anställda av assistansanvändare som är egna arbetsgivare och inte har kollektivavtal. För dessa assistenter gäller Lag om arbetstid mm i husligt arbete. Dessa assistenter kan sägas upp utan saklig grund och de har heller inget skydd mot låga löner.
Utredningens kartläggning visar att personliga assistenter ser sitt arbete som meningsfullt och att de flesta trivs bra. Yrket kan se väldigt olika ut hos olika assistansanvändare. Utredningen konstaterar att det är assistansanvändarens behov och önskemål som styr och ska styra.
Ibland har assistenter vissa arbetsuppgifter som kräver särskild kunskap och kompetens. De arbetsuppgifter det framför allt handlar om är :
• stöd vid kommunikation med andra,
• aktiv tillsyn för att förhindra att assistansanvändaren skadar sig själv eller andra och
• stöd vid egenvård.
En majoritet av assistenterna uppger i den enkätundersökning som utredningen genomfört bland 1000 assistenter, att de har en eller flera av dessa uppgifter. Vidare uppger drygt hälften av assistenterna att de har delegation från en vårdgivare av hälso-och sjukvårdsuppgifter. Den siffran är förvånansvärt hög anser jag. Vård är inte något som ingår i den statliga assistansersättningen. Om assistenter utför vård på delegering bör det vara hälso- och sjukvården som ersätter detta.
När det gäller vårdrelaterade uppgifter konstaterar utredningen att personliga assistenter får ta ett stort ansvar. De menar att det kan vara otydligt vilket ansvar assistenter, assistansanvändare, assistansanordnare och vårdgivare har. Detta, menar man, gäller både vid egenvård och vid hälso-och sjukvård på delegation.
Vidare anser utredningen att IVO bör få i uppdrag att göra en tillsyn av hur regelverket om egenvård och vård på delegation tillämpas vid personlig assistans. Utredningen vill också att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett kunskapsstöd om egenvård och hälso-och sjukvård på delegation inom personlig assistans. Syftet med kunskapsstödet ska vara att underlätta för assistenter, assistansanvändare och assistansanordnare att förstå vilka regler som gäller. I förlängningen hoppas utredningen att det kommer att bidra till bättre arbetsförhållanden för personliga assistenter och till att den egenvård och vård på delegation som assistenter utför blir säkrare.
Det är bra att utredningen lyfter frågan. Nu får vi hoppas att det blir tydligare både vad gäller ansvar, kunskap och ekonomi. Min gissning är att de flesta anordnare inte får betalt för tid som assistenterna utför vård.
Personliga assistenter är ibland osäkra på om det ingår i deras arbete att utföra vissa uppgifter. I enkäten som utredningen gjort svarar närmare en tredjedel att de har varit osäkra på arbetsuppgifter det senaste året. Anställda i kommuner känner sig mer osäkra än andra assistenter. I enkäten har utredningen sett att uppgifter man är osäker på kan handla om till exempel hushållsarbete, vårdrelaterade uppgifter eller uppgifter som ställer assistenter inför moraliska eller etiska dilemman. De assistenter som svarar i enkäten att de har varit osäkra på sina arbetsuppgifter uppger i lägre grad än andra att de trivs med arbetet som personlig assistent.
Enligt enkäten anser tre fjärdedelar av assistenterna att de behöver öka sin kunskap för arbetet som personlig assistent. De områden som flest anger är kunskaper om lagar och regler om personlig assistans och arbetsmiljö, arbetssätt samt assistansanvändarens funktionsnedsättning. Utredningen menar att alla personliga assistenter behöver kunskap om t ex lagar och mål för personlig assistans, arbetsmiljöarbete samt hur kvaliteten i assistansen kan säkerställas. Utredningen föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram ett digitalt utbildnings-och kunskapsmaterial om personlig assistans. Materialet bör inte bara rikta sig till personliga assistenter utan även till assistansanordnare samt assistansanvändare och deras närstående. För den som vill föregå med gott exempel finns redan ABH Utbildnings e-learningkurser om just dessa frågor.
För att finansiera utbildning till assistenter kan det behöva sökas förhöjd ersättning. Utredningen visar att det inte sker i så hög utsträckning idag, bl a för att det är så krångligt med redovisning. De föreslår därför att regeringen ger en lämplig myndighet i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning assistansanvändare ansöker och får beslut om ett sådant förhöjt timbelopp. I kartläggningen bör det även ingå att göra en analys av vilken betydelse redovisningskravet har för viljan att ansöka om förhöjd ersättning.
Utredningen vill i likhet med flera andra utredningar att privata arbetsgivarna får ta över sjuklönekostnaden från kommunerna. Man menar att arbetsgivaren har möjlighet att påverka sjukfrånvaron genom ett aktivt arbetsmiljöarbete. Idag får den assistansberättigade sina sjuklönekostnader täckta av kommunen. För att kompensera arbetsgivarna för den nya kostnaden föreslås schablonen höjas med 3 kronor per timme, något jag gissar att de flesta anordnare kommer att vara starkt kritiska till. Det är en alltför låg summa även om man säkert är positiva till förslaget i övrigt. Förslaget omfattar inte assistansanvändare som anställer sina egna assistenter. Dessa föreslås därför inte heller få schablonersättningen höjd med 3 kronor per timme.

Utredningen anser att det bör ställas krav på kollektivavtalsliknande förhållanden för att få anordna personlig assistans. Man menar att det skulle göra det mindre intressant för oseriösa aktörer att söka sig till assistansbranschen. Ett sådant krav skulle också göra det svårare att ha som affärsidé att anställa assistenter med dåliga villkor i syfte att uppnå hög lönsamhet. Genom att införa detta krav säkerställer staten dessutom att den som arbetar som personlig assistent är försäkrad på arbetet och att arbetsgivaren betalar in till en tjänstepension.
Utredningen vill till slut även att regeringen ser över om Lag om arbetstid mm i husligt arbete behöver anpassas till dagens förhållanden.

Tvånget att leva i sin egen avföring är ettmycket stortproblem

Tvånget att leva i sin egen avföring är ettmycket stortproblemTvånget att leva i sin egen avföring är ettmycket stortproblem

Nukommer nästa fall av tvångetatt leva isinegen avföring upptillytan ochdet är ettenormt stortproblem fö dompersoner somutsätts för denna vedervärdiga behandli
Att utsättas för detta är inget annat än bde grym och omänsklig behandling samtfysisk och psykisk tortyr vilket är ett mycket klart lagbrott hindra inte kommunerna att fortsätta med denna behandling av sina kommuninvånare
Attdetkan fortsätta beror helt påatt vårt rättsystem godkänner denna behandling av personer med funktionsnedsättning

Viskall vara medvetna om attdet är mångdubbel så många som bor ieget boende so utsätts för denna vedervärdiga behanling tack vare att man inte får den nödvändiga hjälpen för att fåkoma tilltoaletttenitid
Bor mani eget boende så finns det ingen som ser att man utsätts för detta ochsomenskild så skäms man aldeles för mycket för att öppetgå utoch berätta för hur man behandlas av kommunen
Många törs inte heller klaga på grund av risken för att få det ännu sämre är mycketstor dådet till och med förekommer hot om indragning av den nödvändiga hjälpen man har behov av på grund av sina funktionsnedsätningar

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/qLrGXg/anmalan-tvingades-ligga-i-egen-avforing?fbclid=IwAR17JFyQ72EMY8zYyxm6e6l8Q3WC_Xk_Wx-IwDFmJaMqCc0gYjh1fA6l6qg

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=7387366
Jag hoppas nu på attvifår en levande debatt omkring den här viktiga frågan och inte bara tryck på olika knappar som att gilla eller reagera
Frågan måste komma upppådagordningen så att flera kan slippa behandlas pådet är sättet eller är inte våra medmänniskor värda attfåslipp
a denhär typen av förtryck

Aktion gör funktionsrättskonventionen (CRPD) till lag nu

Vi startar vårens aktion nu på torsdag den 16 januari
Aktion gör funktionsrättskonventionen (CRPD) till lag nu

Varje torsdag mellan 13.00 – 14.00 så samlas vi utanför riksdagen och ställer kravet på att funktionsrättskonventionen skall skrivas in i vår svenska författning som man redan 2009 har förbundit sig att göra
Det handlar om vår självklara rättt att få leva ett fungerande socialt liv i full samhällsgemenskap såvi hoppas på att alla kommer och hjälper till för att föra fram kravet
Kan du inte komma på plats så kan du alltid skicka mail till riksdagens ledamöter och säga ifrån på det sättet

Väl mött på torsdagarna

Gör konventionen till lag

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag.

Det är dags att göra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till lag.

Regeringen kan inte göra en konvention till lag
och strunta i en annan.

Vi har rätt till självbestämmande och full delaktighet.

Sverige har skrivit under FN-konventionen om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi är rättighetsbärare
Staten är skyldighetsbärare.

Vi har rätt till:
självbestämmande
utbildning och arbete
slippa få vår integritet kränkt
att inte bli isolerade och exkluderade
att inte bli diskriminerade
stöd för att bli självbestämmande och delaktiga

Politikerna ska garantera att våra rättigheter förverkligas. Men istället utesluts vi från att vara en del av samhället. Stödinsatser dras in. Den fysiska tillgängligheten brister. Många av oss tvingas till ett liv i husarrest.

Rättigheterna minskar istället för öka.

Sverige har fortfarande inte gjort FN-konventionen till lag. När det händer kan vi åberopa våra rättigheter i domstol. Då måste också myndighetsbeslut följa konventionen.

Det är hög tid att rättigheterna blir verklighet.
Sven Aivert, Marschen för funktionsnedsattas mänskliga rättigheter, mffmr.se
Jonas Franksson, STIL
Nora Eklöv, Unga rörelsehindrade

Var en god samhällsmedborgare och lägg dig ner och dö

Var en god samhällsmedborgare och lägg dig ner och dö

Så här ser myndighetsverige på oss som har stora hjälpbehov på grund av funktionsnedsättningar
Du skall inte kosta pengar försvinn från kostnadskalkylerna så fort du kanvar en god medborgare se till att dö

Du har inget existensberättigande längre för du innebär bara utgifter

Makten visar med all tydlighet genom sina handlingar att det är så här vårt samhälle skall vara
Vi omfattas inte av sveriges grundlag ,europakonventionen,brottsbalken ,socialtjänstlagen , lagen om stöd och service åt vissa funktionsnedsatta eller konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsätning
Man kan inte tolka det på annat sättdå samtliga dessa lagar och internationella överänskommelser gr oss rätten till nödvändig hjälp och stöd vi har behov av på grund av våra funktionsnedsättningar för att kunna leva ett fungerande socialt liv i full samhällsgemenskap utifrån våra egna förutsättningar

Den offentliga makten utövas under lagarna.
2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
§ För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Lag (1976:871).
9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag (2010:1408).

Oaktsamhet
Vårdslöshet eller slarv. Den som orsakar en skada genom oaktsamhet ska ersätta skadan. Uppstår skadan däremot av

Uppsåt
Avsikt. Inom straffrätten krävs i allmänhet uppsåt, dvs. avsikt, för att en handling ska vara straffbar. Uppsåt är detsamma som att gärningspersonen inser att det han eller hon gör är en brottslig handling men att insikten inte hindrar personen från att genomföra brottet.

Hur länge skall vi acceptera denna behandling av ossinan vi alla reser oss upp och går ut på gator och torg och skriker högt och kräver att vi får vara fullvärdiga medborgare i full samhällsgemenskap som vi är garanterade av lagarna

Vart finns ni orädda jurister som verkligen törs ta upp kampen för vår rätt till ett fungerande liv

Vart finns ni orädda jurister som verkligen törs ta upp kampen för vår rätt till ett fungerande liv
Vart finns ni orädda jurister som verkligen törs använda er av hela lagstiftningen för att vi funktionsnedsatta skall få leva ett fungerande socialt liv i full samhällsgemenskap utifrån våra egna förutsättningar
Jurrister av i dag törs inte använda sig av varken sveriges grundlag eller europakonventionen eller hela socialtjänstlagen eller LSS samt övriga lagar för att vi skall få den lagliga rätten till det fungerande sociala livet som vi har rätt till
Det finns ingen lag som ger myndigheterna rätten att begränsa våra liv men trots detta så tvingas vi till husarest och ett liv i fullständig förnedring när man från biståndsbedömarnas sida anser att det är acceptabelt att man uträttar sina naturbehov i sina kläder och sedan sitta eller ligga i desa långa tider
Att juristerna inte törs ta upp kampen för vår rätt med hjälp av hela lagstiftningen till det fungerande livet är för mig en gåta men efter vad jag har lyckats få fram beror det hela på att juristerna inte törs ta den verkliga kampen beror på att man är rädd för att inte få några uppdrag om man är allt för påstridig och nyttjar hela lagstiftningen och ser till helheten av dom faktiska hjälpbehoven vi har som enskilda indivvider
Man saknar också en konsekvensbeskrivning av vad som händer när man inte får den nödvändiga hjälpen
Varför juristerna inte skriver någon konsekvensbeskrivning gör att juristerna i förvaltningsrätterna samt nämndemänen inte kan fatta rätt beslut