Biståndsbedömarnas Undermåliga utredningar samt avsaknad av konsekvensbeskrivningar

Biståndsbedömarnas Undermåliga utredningar samt avsaknad av konsekvensbeskrivningar

När man läser beslut omhjälpinsatser för funktionsnedsatta personer så slås man av hur undermåliga utredningarna är
Det saknas redovissningar av hur man har kommit fram till antalet hjälptimmar och vilka konsekvenserna blir för den hjälpbehövande när man inte får den sökta insatsen
Man talar gärna om att det går att lösa på annat sätt när man nekar hjälpinsatser men man talar inte om på vilket sätt detgår att lösa och vilken somskall utföra hjälpen
Det senaste är att man skriver attdet går att lösa med rehabliteringsstödjande insatser men vad dessa insatser är talar man inte om och har man den utbildning som krävs för atttavgöra om det går attrrehablitera bort hjälpinsatsen

Vi kräver att man öppet redovisar hur man har kommitfram till sitt beslut om den sökta insatsen inte skall beviljas samt om hur man har kommit fram till antalet hjälptimmar
Vi kräver en öppen redovisning omvarför man inte ser till hela lagstiftningen som finns för personer med funktionsnedsättning när man gör sin bedömning av sökta hjälpinsatser

Vi kräver även att man redovisar hela den samlade lagstiftningen somfinns för atttfunktionsnedsatta personer skall få möjlighet att leva etttfungerande socialt liv i full samhälsgemenskap precis som lagarna föreskriver attt man har rätt tilVi kräver även att man respekterar våra mänskliga rättigheter fullt ut och inte fråntar oss våra demokratiska rättigheter eller delar avvårt medborgarskap

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag (2010:1408).

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

En personlig syn på hemtjänsten

En personlig syn på hemtjänsten

Hemtjänst får vare sig utbildning eller tid för att kunna göra ett bra jobb. Och jag har blivit väldigt traumatiserad av att det alltid är tidsbrist och räkna med magi och en hel ström av olika personer som inte kan något, inte förstår något, inte kan svenskt teckenspråk och inte ens är lämpliga att jobba med mig. Jag har uttryckt det som att jag tvingas visa upp mig naken på samma sätt som om jag hade legat på gatan utanför, med en massa folk som går förbi och glor. Jag utsätts för funkofobi och en massa olika typer av våld, ffa att nekas mat, vatten, hygien, kläder etc pga att stadsdelsförvaltning har gett order om att hemtjänst inte får ge mig det. Tidigare hemtjänst har sagt att jag inte får välja vem som ska vara hos mig, och envisats med att skicka folk som var jävliga mot mig.

Hemtjänsten har slarvat bort och haft sönder mina saker väldigt ofta pga stress och att de inte bryr sig om att vara försiktiga och hålla ordning. Jag blir väldigt ledsen när de förstör mina saker och jag känner att jag inte får ha fina saker utan måste ha allt i rostfritt stål som om jag bodde på institution. Jag vill ha vackra glasföremål, vacker keramik, saker som är en fröjd att ta i och se på. Det är en viktig del av livskvalitet för mig.

Jag får ingen ersättning för allt de slarvar bort och tar sönder. Jag orkar inte leta reda på ersättnibgssak, köpa den, redovisa kvittot och hålla på och bråka med hemtjänstens chef om ersättning för det. Många saker är unika och går inte ens att ersätta.

Det jag kan ersätta blir väldigt dyrt i längden, eftersom de fortfarande inte har koll på någonting, slarvar bort och tar sönder pga att de inte har tid och möjlighet att bry sig om att vara rädd om sakerna och hålla ordning och rengöra och tvätta direkt när det blir smutsigt. Och saknar kunskap om hur en gör för att vårda mina saker

Nuvarande hemtjänst vägrar lära sig använda liften, vilket innebär en massa extra ansträngning för mig och att hen vägrar rätta till madrasserna och fixa iordning och rengöra sängen. De envisas med att jag måste vara kvar i sängen eller kunna sköta liften helt själv, vilket är omöjligt pga att
1) liften är konstruerad för att någon annan ska sköta den
2) hade jag varit så pigg och frisk att jag hade kunnat sköta den åt dem, hade jag inte behövt liften

Jag behöver folk som har en kompetens och en attityd som underlättar mitt liv och sparar min minimala energi, inte motsatsen.

Jag blir dagligen utsatt för spydigheter, passiv-aggressiva uttalanden om min förmåga som visar hur okunnig personen är trots att jag hundratals gånger har tvingats förklara en massa saker för hen och jag blir så utmattad av det! Det går ju inte ens in, det jag sagt. Jag orkar inte med mer förklara och försvara mig. Någon annan måste skriva ihop allt och se till att personalen har pluggat på innan de kommer till mig

Skribenten vill vara anonym

En åldersriks funderingar och synpunkter över dagens samhälle

En åldersriks funderingar och synpunkter över dagens samhälle

Varje år kommer det nya propåer och nya regler som beskär människors med olika, förvärvade eller medfödda handikapp, möjligheter att leva ett så drägligt liv det är möjligt.
Regler och indragna möjligheter som gör de redan svåra livsbetingelserna ännu svårare. Jag skulle vilja säga att det inte sällan gränsar till omänsklig tortyr för de drabbade.
Det är märkligt att politiskt valda personer och de myndighetspersoner som bestämmer reglerna och utför dessa omänskliga handlingar mot hjälplösa medborgare, inte kan ställas till svars och lagföras på grund av politiska regler.
Sjuka och handikappade som hindras från att kunna ta del av befintliga möjligheter till adekvat hjälp och lindring, som skulle göra deras liv drägligare och mindre svårt att stå ut med, förmenas dem.
Ofta med stort lidande, ibland gränsande till tortyr för dem.
Dessa politiker och tjänstemän, oftast utan någon medicinsk utbildning, sätter sig över och kasserar läkarnas ordinationer och medicinska utlåtande utan vidare.
Med katastrofala konsekvenser för patienterna.
Det är häpnadsväckande att detta kan få ske år efter år!
Att man blundar för den krassa verkligheten att det lagligen, på grund av ”ekonomiska orsaker”,
pågår en tortyr av sjuka, handikappade och pensionerade invånare i detta land.
För så tycks ju den hemska sanningen vara.

Marianne Hansson

Han har inte rättighet till samma levnadsstandard

”Han har inte rättighet till samma levnadsstandard som andra.”
Så obeskrivligt respektlöst, som ett stänk syra i ansiktet, lät svaret då min väns mor ifrågasatte hur kommunen tänkte kring hans situation. Detta efter att man ansökt om att ge vännen fler assistanstimmar, vilket kommunen svarade på genom att istället dra ned på de beviljade timmarna.
Det finns ett glapp mellan Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Min vän fastnar i det glappet. Anledningen? Han anses för välfungerande och självständig. Detta trots att han levt de senaste tio åren av sitt liv instängd i sin bostad till följd av den gräsliga sjukdomen ME. Instängd i nära på totalt mörker 24 timmar om dygnet, så gott som hela tiden sängbunden.
Nerv- och immunsystem är så pass känsliga att den som assisterar honom inte får ha pälsdjur, måste vara rökfri, redo att leva vardagslivet helt parfymfritt och dessutom – naturligtvis – redo att arbeta sina skift i mörker.
Så. Den här unga mannen, förbannad av en sjukdom som gör att han ofrivilligt lever sitt liv instängd i mörker har alltså, för att åter citera, ”inte rättighet till samma levnadsstandard som andra”.
Stanna upp och fundera över de orden för en stund. Vad betyder de egentligen?
Väldigt sorgligt, väldigt enkelt; I vårt samhälle är människor inte lika mycket värda.
Att använda en sådan formulering om en person som gjort sig skyldig till andra människors lidande kan mitt ”eye for an eye”-patos förstå, men att en helt oskyldig människa som tvingas till ett liv han inte valt, att försaka honom med en sådan ursäkt? Det är ta mig fan obeskrivligt läskigt och omänskligt.
Min vän får i dagsläget livsviktig hjälp av såväl sin mor och syster som av mig själv, för att kunna leva ett liv så drägligt det just nu är möjligt, för att försöka finna de ljusglimtar som går att ta tillvara på.
Jag är dels väldigt glad över att kunna vara med och bidra till hans välbefinnande, samtidigt gör det mig sorgsen att veta att hans egen familj får kämpa så hårt då assistansen inte alltid räcker till. Vidare tänker jag på andra stackare i liknande situationer. Ni vet, de där som inte har familj eller vänner som hjälper och stöttar?
Orden ”Inte rättighet till samma levnadsstandard” skänker hemska bilder av hur situationen hade sett ut om hans eldsjälar till familj inte kunnat stötta honom så pass mycket som de gör.
Tänk er själva att era synnerver inte tål solljus, eller ljus över huvud taget. Att för mycket ljusinsläpp bakom gardinen får det att känna som knivar skär i ögonen medan medvetandet blir suddigt och energin dräneras. Addera en extrem överkänslighet mot dofter och ljud när vi ändå håller på.
För att göra det värre kan vi väl lika gärna karva bort ett antal andra medel till njutning, saker som så många kanske tar för givet?
Avnjuta ett långkok, ta ett glas vin på fredagskvällen, en spontan fikastund med vännerna? Glöm det.
Lyssna på favoritgruppens senaste album eller den där spellistan på Spotify som du älskar? Glöm det.
Se den där filmen du väntat på i över ett år eller den nya Netflix-serien alla pratar om? Glöm det.
Vi kan göra listan oändlig, men jag tror ni förstår. Av alla de saker min vän älskade att göra innan sjukdomen, av alla saker han innerligt längtar efter att få ta del av igen, sådant vi andra tar för givet, så finns det fortfarande ljusglimtar som vi hjälper att tillgodo se honom med;
Kärleken till det skrivna ordet. Vi läser för honom. Skrattar med honom åt såväl dråpligheter som oförlåtliga korrekturfel i texterna.
Vi hjälper honom att skriva sina egna fantastiska alster. Alla de böcker hans genialiska hjärna ruvar på, de försöker vi se till att han, via våra fingrar, får förevigade så som alla författare drömmer om.
Och vet ni vad? Det är bitvis något in så i helvete trögrott. Tänk dig själv att ha ett manus på nära 500 A4-sidor där en halvtimmes korrekturläsning tar er igenom knappt en sida. Författaren i mig ryser av frustration vid bara tanken. Det tar lång tid, men det går, och viktigast av allt är att författaren får utlopp för det han älskar, det som utöver familjen han håller så kär, ger honom kraft att orka fortsätta.
Så, med denna text skriven sent en natt innan en stundande bokrelease, låt mig avsluta:
Orden ”Inte rättighet till samma levnadsstandard” ekar i mitt huvud och jag vill att det ska försvinna.
Jag vill vakna ur den dåliga drömmen och inse att det var just en sådan, att omänskliga citat som ovan inte tillhör det samhälle jag lever i.
Jag vill inte se att människor som min vän ska ”råka” hamna i kläm, att de ljusglimtar som faktiskt får honom att orka och hoppas på en bättre framtid inte sinar till följd av att våra skattepengar inte alltid går dit de bör. Vi lever i ett samhälle där de svaga alltför ofta hamnar längst ned på prioritetslistan och det gör mig mörkrädd.
Till de som fattar dessa beslut, drar in på timmar för en person som verkligen behöver dem för stimulans, för att finna glädje i livet, har jag ingen respekt till övers.
Jag skulle önska att dessa beslutsfattare själva fann sig i min väns situation, för att kunna leva sig in i hur det är. De skulle inte längre vara kapabla att ta några fler beslut för ingen i maktposition lyssnar på en person som lever isolerad i sin egen bostad.
Vi kanske borde ta steget vidare och göra ett socialt experiment av det? En livesänd dokusåpa där beslutsfattarna lever i mörker, får kyckling och ris tillagat i micron av en assistent och Facebookflödet eller måhända en ljudbok uppläst från andra sidan sovrumsdörren ett par timmar om dagen?
Den beslutsfattare som klarar sig längst vinner en lång semester och obegränsade psykologsamtal för att kunna återgå till ett liv i ljus.
Skämt åsido, men jag tror att ni förstår. Åtminstone hoppas jag det.
Det är en ung människa vi pratar om, en man med hela livet framför sig.
Han ska ha rätt till exakt samma levnadsstandard som mig eller dig.
Punkt.
Peter Westberg
Egenföretagare, författare och personlig assistent

Dags att påminna om god förvaltning i våra myndigheter enligt förvaltningslagen(FL)

Dags att påminna om god förvaltning i våra myndigheter enligt förvaltningslagen(FL)

Att påminna om grunderna för god förvaltning.

Ur FL (2017:900) Grunderna för god förvaltning (5-8 §§):

——————–¬——————–¬—-

Grunderna för god förvaltning

Legalitet, objektivitet och proportionalitet

5 § En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.

Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.

Service

6 § En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla.

Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål.

Tillgänglighet

7 § En myndighet ska vara tillgänglig för kontakter med enskilda och informera allmänheten om hur och när sådana kan tas.

Myndigheten ska vidta de åtgärder i fråga om tillgänglighet som behövs för att den ska kunna uppfylla sina skyldigheter gentemot allmänheten enligt 2 kap.tryckfrihetsföro¬rdningen om rätten att ta del av allmänna handlingar.

Samverkan

8 § En myndighet ska inom sitt verksamhetsområde samverka med andra myndigheter.

En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter.

——————–¬——————–¬—-

Källa: hlagen.nu/¬2017:900#R6

Det är inom offentlig förvaltning mycket få tjänstemän som har kunskap och beredskap att hantera sådana påpekanden, speciellt på lägre nivåer, med vilket menas alla nivåer under myndighets-/¬förvaltningsledande nivå.

Den relevanta kunskapen finns i regel inte på tillämpande förvaltningsnivå beroende på att personalen i praktiken så gott som aldrig genomgår relevant utbildning för arbete inom offentlig förvaltning.

Det hår området betraktas ofta nedlåtande och förringas med uttryck som ”kommunjuristen/¬verksjuristens fantasier och drömmar”. Det innebär att kärnproblemet är förvaltningspersonal¬ens okunskap, fördomar och missuppfattningar om vilka befogenheter de har i sina arbetsuppgifter.

Kvalificerade befogenheter bör lämnas där de hör hemma eftersom de är förtroendeskadliga, nämligen hos De Många Maktlystma Folkvalda att själva hantera bäst de gitter så de identifieras och kan rensas ut genom att röstas bort från köttgrytorna i demokratisk ordning.

Betänk de gamla svenska Konungarnas valspråk:

Svenska regenters valspråk sedan Gustav Vasa på Wikipedia:

Märk framförallt den mycket tydliga profileringen på Folket och Fäderneslandets väl efter ca 1750. Man ser här hur attityden hos landets högste styresman, Konungen, förändras och det är den attityden man nu efterlyser hos De Folkvalda och de offentliga tjänstemännen!

Konungarna visade ju vägen!

Men sens moralen är att det är myndigheterna som medvetet låter bli att utbilda sin egen personal på grundläggande offentlig rätt för att ”spara pengar” som de kallar det och i förlängningen komma åt mer egen makt genom att sprida okunskap. Det är otroligt fult och innebär att man de facto härskar genom att sprida desinformation, rena lögner.

Och det är inte acceptabelt.

Och det är många myndigheter och förvaltningar idag som försöker ge sken av att ha någon sorts egen lagstiftande ”makt” genom att ge ut hemsnickrade ”FS”, dvs egna ”författningssamling¬ar”, mycket vanligt i förvaltningarna och på myndigheterna. Men det finns inget som säger att man som medborgare måste acceptera smörjan. De försöker ge sken av det, men i själva verket är det helt frivilligt och saknar rättsverkan.

Men hur i all världen ska den vanlige medborgaren kunna veta det?

Det är i praktiken etablerad korruption, enfald och dumhet för att själva skapa sig en lätthanterad och bekväm arbetsmiljö. Inget annat. Men de anställda tror ju på det och agerar i enlighet därmed. Så det spårar ur precis som vi ser nu med hanteringen av LSS hos förvaltningar och myndigheter som inte har det minsta med uttolkningen av lagen att göra.

Och ett korrumperat rättsväsende som kontrolleras av De Folkvalda gör inte saken bättre. Detta är exakt den situation vi har idag med Försäkri8ngskassans och de kommunala socialnämndernas apspel utan stöd i lagen!

Där har vi kärnan i vad det står i FL (2017:900) 5 §!

Och något så dumt som att göra FL subsidiär är totalt oacceptabelt av rättssäkerhetsskäl. Det kränker ju medborgarrätten!

Axel Skough

Dags att påminna om god förvaltning i våra myndigheter enligt förvaltningslagen(FL)