Lathund förFUNKTIONSHINDERSOMSORG

LATHUND
FUNKTIONSHINDERSOMSORG

INLEDNING
1950 antogs i Rom den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Europakonventionen, som är svensk lag sedan 1995, är styrande och EU och Sverige är skyldiga att följa den. Regeringsformen anger att ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i strid mot Europakonventionen.

Europakonventionen ska tolkas fördragskonformt med andra fördrag som staten ratificerat, bland annat FN:s funktionsrättskonvention, vilket har bekräftats i en rad rättsfall från Europadomstolen.

”Att främja och skydda mänskliga rättigheter för alla personer och upprätthålla demokrati och respekten för rättsstatsprincipen är kärnan i Europarådets arbete. Skyddet av rättigheter, skyddade och garanterade enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter gäller alla, inklusive personer med funktionshinder.” (Europarådet)
Vi har svårt nå framgång med funktionsrättskonventionen eftersom den inte är svensk lag, men den ska få genomslag via Europakonventionen!
Europakonventionen
”Artikel 5 – Rätt till frihet och säkerhet
1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet.”
Och det ska tolkas konventionskonformt med bl.a. Funktionsrättskonventionen.
I begreppen ”frihet och personlig säkerhet” ryms allt man kan önska för att kunna leva ett bra liv.

SVENSKA LAGAR

Funktionshindrade har rätt att leva som andra utan funktionshinder enligt både LSS och socialtjänstlagen (SoL).

SoL

5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper

”Människor med funktionshinder

7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.”

SKÄLIG LEVNADSNIVÅ I SOL
Det är olika skälig levnadsnivå för äldre och för funktionshindrade.

Funktionshindrade behöver stöd med minst 15 timmar i veckan för övriga behov för att uppnå skälig levnadsnivå, att leva som andra. Stöd för det finns i domar som t.ex. Kammarrättens i Stockholm dom i mål 5680-10, 2011-04-15. Den nivån kan ses som en miniminivå nu när Socialdemokraternas LSS-utredning föreslagit 15 timmar i veckan. Kommer man under 15 timmar går det inte att säga att man får leva som andra. Då blir det ett moment av godtyckligt frihetsberövande i stödet, vilket kan skapa eller förvärra ett psykiskt funktionshinder.

Av slutbetänkande av Nationell psykiatrisamordning, SOU 2006:100 framgår följande.

”Begreppet psykiskt funktionshinder hänvisar till konsekvenser för individen av psykisk störning. Konsekvenserna kan uppstå till följd av funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar hos individen och bestå av omgivningens utformning eller reaktioner.”

Hemtjänst, d.v.s. äldreomsorg, är huvudsakligen för personer över 85 som inte är funktionshindrade.

Det innebär att ett assistansliknande stöd ska vara den normala funktionshindersomsorgen enligt SoL.

FUNKTIONSHINDRADES RÄTTIGHETER ÄR SAMHÄLLETS SKYLDIGHETER
De bärande principerna i funktionshinderspolitiken är tillgänglighet, inflytande, delaktighet, självbestämmande, helhetssyn och kontinuitet. Fokus görs även på individens egna önskningar och att rättigheterna är individuella. Personen ska kunna styra sin vardag.

Socialministern skrev tydligt i propositionen till LSS: ”En viktig handikappolitisk princip är att människor inte skall ha merkostnader på grund av funktionshinder.” Prop. 1992/93:159 sid. 99

Denna princip är knuten till funktionshindret, inte till typ av omsorg. Rättigheter är gratis. Tvingas man till merkostnader för en tjänst anser den som utför tjänsten inte att det är en rättighet.
LSS och boendestöd är gratis för den enskilde medan hemtjänst (äldreomsorg) orsakar stora merkostnader.

Regeringen erkänner i lagen (2014:958) om ändring i diskrimineringslagen som föranleddes av regeringens proposition 2013/24:198 att

”Delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning är en grundläggande mänsklig rättighet.
Betydelsen av uttrycken tillgänglighet och användbarhet i vardagligt språk-bruk är tämligen klar. Åtgärder för att skapa tillgänglighet aktualiseras dessutom på ett i huvudsak likartat sätt inom olika samhällsområden. Kraven kan i huvudsak hänföras till stöd eller personlig service, information och kommunikation samt den fysiska miljön. Detta talar för att någon legaldefinition av begreppet tillgänglighet inte är nödvändig.”

”Det s.k. paradigmskiftet i funktionshinderspolitiken beskrivs ofta som en förändring i synen på funktionsnedsatta från objekt till individer. Detta innebär en övergång från välgörenhet till ett rättighetsbaserat synsätt och från paternalism till egenmakt.” (Europarådet: Action Plan 2006-2015, para 2.2.)

”Att främja och skydda mänskliga rättigheter för alla personer och upprätthålla demokrati och respekten för rättsstatsprincipen är kärnan i Europarådets arbete. Skyddet av rättigheter, skyddade och garanterade enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter gäller alla, inklusive personer med funktionshinder. Europarådets nya strategi för rättigheter för personer med funktionshinder 2017-2023 utarbetades under det senaste året av Europarådets medlemsstater i samarbete med det civila samhället och andra intressenter.” (Europarådet)

Problemen med bristande kompetens är också tydlig. Myndigheten för Delaktighet redovisade i sin “Utvärdering och analys av funktionshinderpolitiken 2011 – 2016” bl.a. följande

”Samtidigt visar Domstolsverkets slutredovisning att kunskapen fortfarande är på en väldigt låg nivå hos alla yrkesgrupper inom domstolarna. Exempelvis uppger endast en av fem domare att de känner till innehållet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ingen svarande domare uppger att de har god kunskap om innehållet i konventionen och var sjunde domare uppger att de inte känner till att konventionen finns.”

I FUB:s rapport ”Får jag möjlighet att leva som andra?” är slutsatsen: ”Troligtvis skulle vi få ett liknande utfall om frågan gällt LSS istället för FN-konventionen”.

”Domstolarna och andra behöver förstå att samhället har gått ifrån en tidigare syn där omhändertagande var i fokus till att det numera är en fråga om rättigheter som ska konkretiseras.” (Professor Gerard Quinn, en av arkitekterna bakom funktionsrättskonventionen och expert på EU-rätt)

RÄTTSSTATSPRINCIPEN
En rättsstat är en stat där rättssäkerhet råder. Rättsstaten kan även beskrivas som den enskildes rättsskydd mot staten själv eller övergrepp från staten.

Rättsstatsprincipen utgör kärnan i både EU:s och Europarådets arbete.

Sveriges regering har beskrivit hur den ser på definitionen av rättsstatsprincipen:
”Rättsstatsprincipen innebär att ingen får stå ovanför eller utanför lagen, att staten och statsorganen är skyldiga att följa gällande rätt och att det finns garantier mot missbruk av statsmakten. Förutom formell legalitet som innebär att lagar följs krävs dessutom att lagar stiftas och tillämpas utan diskriminering och med respekt för individens värdighet och mänskliga rättigheter. Det krävs likhet inför lagen och ett oberoende och fungerande rättsväsende som alla har tillgång till, rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång inför en oberoende och opartisk domstol, samt förbud mot godtyckligt frihetsberövande. Ett fungerande rättsväsende kräver okorrumperade poliser och åklagare, oberoende advokater, en obunden och opartisk domarkår, samt att domstolarnas beslut efterlevs.” (Skr. 2007/08:109 s. 16).

FÖRHÅLLANDE MELLAN NATIONELL LAG OCH INTERNATIONELL RÄTT
Begreppet normhierarki innebär att det i ett lands rättssystem finns olika typer av författningar som står i en hierarkisk ordning.

Sverige har anslutit sig till ett flertal internationella konventioner, däribland FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen, CRPD) och FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Sverige har även ratificerat den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen eller EKMR), som sedan 1995 även utgör svensk lag.

Medan svenska domstolar använder EKMR mycket i sina domar hänvisar de väldigt sällan till Funktionsrättskonventionen och andra internationella fördrag.

FÖRDRAGSKONFORM TOLKNING
Begreppet fördragskonform tolkning är ett sätt för rättstillämparen att lösa en misstänkt normkonflikt mellan ett traktat eller fördrag och en nationell rättsregel. Vid en tillämpning av principen ges rättsregeln tolkningsvis en sådan innebörd att den i högre utsträckning överensstämmer med traktatet eller fördraget. För det fall en verklig normkonflikt konstateras, får konflikten lösas inom ramarna för konkret lagprövning. I Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens praxis förkommer begreppet fördragskonform tolkning enbart i europarättslig tillämpning. I doktrin och förarbeten förekommer att begreppet fördragskonform tolkning även används i en vidare mening, dvs. i förhållandet till andra traktat än de europarättsliga.

I svensk praxis har vidare utvecklats en metod för fördragskonform tolkning, som tillämpas av domstolar även utan att begreppet fördragskonform tolkning uttryckligen anges. Man delar upp metoden i en stark och en svag fördragskonform tolkning. Den starka fördragskonforma tolkningen är förbehållen europarätten och den svaga fördragskonforma tolkningen används på övriga internationella traktat, liksom i vissa fall inom europarätten.

En stark fördragskonform tolkningsmetod innebär att domstolen har en skyldighet att, vid en misstänkt normkonflikt mellan den svenska rätten och europarätten, tolka den svenska rätten i möjligaste mån konformt med europarätten. Det finns med andra ord en europarättsligt grundad skyldighet att tolka den svenska rätten i enlighet med den starka fördragskonforma tolkningen.

Svag fördragskonform tolkning som används på de traktat är en tolkningsmetod som innebär att det är fritt att använda metoden i ett val mellan olika tolkningsmetoder för att fördjupa förståelsen av en specifik svensk rättsregel. Det handlar med andra ord inte om att undvika en verklig normkonflikt genom att flytta den materiella svenska rätten genom fördragskonform tolkning närmare den internationella rätten, utan att med hjälp av internationella traktat tolka den svenska rättens innebörd.

EUROPARÅDETS EUROPEISKA KONVENTIONEN OM SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA (EKMR)
EKMR ska tolkas konventionskonformt med andra fördrag som staten ratificerat, bland annat FN:s funktionsrättskonvention, vilket har bekräftats i en rad rättsfall från Europadomstolen. Därmed har EKMR har haft en stor betydelse för efterlevnad av Funktionsrättskonventionens bestämmelser.

I t.ex. fallet Çam mot Turkiet kopplade Europadomstolen samman rätten till utbildning och diskrimineringsförbudet i EKMR med diskrimineringsförbudet i Funktionsrättskonventionen och dess krav på skälig anpassning.

VI HAR SVÅRT NÅ FRAMGÅNG MED FUNKTIONSRÄTTSKONVENTIONEN…
Det har hänt att man åberopat Funktionsrättskonventionens bestämmelser i domstol och fått bifall för sin talan. Men, det finns också fall då en part i en domstolsprocess åberopat Funktionsrättskonventionen, men domstolen inte bemött argumentet i sina domskäl.

Det finns en diskrepans mellan lagstiftning och rättstillämpning vad gäller Funktionsrättskonventionen. Det finns således skillnad mellan regeringens ursprungliga strategier vad gäller internationella konventioner om MR och domstolarnas praxis.

Den lagstiftning som antagits efter att Sverige anslöt sig till Funktionsrättskonventionen överensstämmer dock mer med denna än tidigare lagstiftning. Ytterligare stöd för att domstolarna ska tolka lagstiftningen utifrån konventionen finns i lagstiftarens vilja att leva upp till konven-tionens krav.

…MEN DEN SKA FÅ GENOMSLAG VIA EUROPAKONVENTIONEN!!

EKMR

”Artikel 5 – Rätt till frihet och säkerhet
1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet.”

Och det ska tolkas konventionskonformt med bl.a. Funktionsrättskonventionen.

I begreppen ”frihet och personlig säkerhet” ryms allt man kan önska för att kunna leva ett bra liv.

Det finns dessutom tydliga regler om hur EKMR förhåller sig till andra författningar (2:19 regeringsformen anger att ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i strid mot EKMR) och därför kan sådana rättsinstitut som normprövning enligt 11:14 och 12:10 också aktualiseras i förhållande till EKMR.

EUROPAKONVENTIONEN, EU:S RÄTTIGHETSSTADGA (EU-STADGAN) OCH RÄTTSSTATSPRINCIPEN
Den svenska ordningen får åsidosättas eller modifieras så att den blir förenlig med Europakonventionen.

Situationen är annorlunda i förhållande till unionsrätten, där det är domstolarnas uppgift att säkerställa unionsrättens fulla genomslag.

Dessa två instrument är två parallellt löpande instrument för rättighetsskydd.

Sverige är skyldig att iaktta de krav som följer av båda dessa instrument och använda det som ger det mest långtgående skyddet för våra rättigheter.

Rättighetsstadgan innehåller en ambitiös katalog över unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter.

EU:s primärrätt består av: unionsfördraget, funktionsfördraget, rättighetsstadgan, allmänna rättsprinciper (som inte kodifierats i primärrätten) och EU-domstolens praxis som anses ingå i primärrätten.

Art. 26 EU-stadgan (rättighetsstadgan) föreskriver:
”Integrering av personer med funktionshinder
Unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.”

Rättsstatsprincipen är ett av både EU:s och Europarådets grundläggande värden och alla medlemsländer ska styras av ett rättsligt organ (lagtextsamlingar och processer) som antagits genom etablerade förfaranden istället för genom godtycke eller beslut från fall till fall.

Rättstatsprincipen är nära kopplad till respekten för demokrati och mänskliga rättigheter.

Demokratin och respekten för grundläggande rättigheter är en omöjlighet om rättstatsprincipen inte respekteras och tvärtom. Rättigheter blir förverkligade om de kan vara föremål inför domstol och demokratin är skyddad om domstolen garanterar skyddet för våra fundamentala rättigheter.

Betydelsen av att EU och Europarådet vilar på en fast och väl utbyggd rättslig grundval är mycket stor. Här finns en viktig skillnad i förhållande till en gammal nationalstat som Sverige, där vi har så många andra sammanhållande band än de rättsliga av historisk, kulturell och social natur.

Kommunernas självstyre ger dem inte rätt att strunta i lagar och europarätten som de alltid gjort. Självstyret i dessa frågor tog definitivt slut i och med vårt medlemskap i EU, och de garanterar inte skyddet av våra rättigheter.

Vi är både svenska medborgare och unionsmedborgare och har både svenska och unionsmedborgares rättigheter så myndigheter har inte fria händer att kränka funktionshindrades rättigheter.

I och med vårt dubbla medborgarskap har vi också dubbla tillsynsmyndigheter, den svenska IVO och EU-kommissionen.

EU-domstolen gav i ett förhandsbesked (gällande frågan som ställdes av en svensk tingsrätt) ett nekande svar och beskrev att det är en nationell domstols skyldighet att ge unionsbestämmelser full verkan genom att, i de fall som behövs, underlåta att tillämpa varje motstridande nationell bestämmelse som står i strid med denna.

Vidare anges det i EU-fördraget (artikel 6.2) att Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter även gäller vid EU:s verksamhet (t.ex. vid utformning och tillämpning av EU:s direktiv och förordningar). Samma krav gäller när de enskilda EU-staterna tillämpar EU-rätten.

PSYKOSOCIAL REHABILITERING (PSR)
WHO rekommenderar en psykosocial rehabilitering (PSR) som underlättar för individer, som till följd av psykisk störning har funktionsnedsättning, att nå sin optimala nivå för att fungera självständigt i samhället. Därvid ska man ha en samlad uförarpunkt i form av en samordnare och en samlad organisation med totalansvar. En integrerad psykiatri motsvarar standards för god psykosocial rehabilitering. Det är en integrerad psykiatri där en case manager ska få alla att samverka och målet är att den psykiskt funktionshindrade ska vara fullt delaktig i samhället.

Lagstiftningen, SoL och HSL, är utförd från 2010 i enlighet med WHO:s rekommendation.

WHO:s definition av psykosocial rehabilitering (PSR):
”Psykosocial rehabilitering är en process som underlättar för individer, som till följd av psykisk störning har funktionsnedsättning, oförmåga eller handikapp, att nå sin optimala nivå för att fungera självständigt i samhället. Det innefattar både en förbättring av individens kompetens och att förändringar införs i omgivningen. Allt i avsikt att skapa bästa möjliga livskvalitet för människor med en psykisk störning, eller för dem som av annan orsak har en psykisk funktionsnedsättning.

PSR avser att främja individens och samhällets optimala funktionsnivå samt att minimera oförmåga och handikapp, med betoning på individens egna val rörande ett tillfredsställande liv i samhället.

PSR är komplext och ambitiöst, eftersom det spänner över många olika områden och nivåer – från mentalsjukhus till boende och arbetsmiljöer. Det omfattar alltså samhället i sin helhet. Icke desto mindre är det en nödvändig och integrerad del av den fullständiga behandlingen för psykiskt funktionshindrande. Följaktligen är många grupper inblandade i PSR, exempelvis brukare, professionella, närstående, arbetsgivare, kommunala nämnder och tjänstemän samt samhället som helhet. Sett i sådant komplext sammanhang kommer varierande resurser att fördelas PSR beroende på geografiska, kulturella, ekonomiska, sociala och lokala organisatoriska skillnader. Delmålen för PSRprocessen omfattar en serie åtgärder som var och en för sig har egenvärde, men som får sin fulla betydelse och effekt när de kombineras med varandra”

Det går inte att tillämpa det här skilt från CRPD där tillgänglighet och användbarhet åstadkoms med stöd, personlig service, information, kommunikation och den fysiska miljön.

Stadganden om rehabilitering finns i artikel 26 i Funktionsrättskonventionen.

NORDISKA RÅDET
Ministerrådet har en handlingsplan för funktionshinderssamarbetet.

EU-DOMSTOLEN OCH EUROPADOMSTOLEN
EU granskar både ett lands lagar och dess myndigheters agerande.

En av EU-kommissionens uppgifter är att bevaka att EU:s regler tillämpas på rätt sätt. Om kommissionen får kännedom om att ett lands lagstiftning eller myndigheter i ett land inte följer EU:s regler kan den starta ett så kallat ”överträdelseförfarande”.

Kommissionen kan dessutom själv inleda undersökningar som rör andra typer av överträdelser. Men ärenden inleds även efter att någon privatperson eller företag klagat. Vem som helst kan framföra klagomål om de anser att ett lands lagstiftning eller myndigheter inte följer EU:s regler. Klagomålen skickas till kommissionens generalsekretariat på något av EU:s officiella språk, till exempel svenska. Man kan anmäla direkt till kommissionen på ett formulär på deras hemsida.

Kommissionen utreder ärendet i tre steg. I det tredje steget skickar kommissionen ut ett så kallat motiverat yttrande. I ett sådant yttrande kräver kommissionen att den som är föremål för utredningen rättar till sina regler eller sitt agerande inom en fastställd tidsfrist, vanligtvis två månader. Om kommissionen är missnöjd med svaret och de eventuella åtgärder man vidtagit förs ärendet vidare till EU-domstolen för avgörande, en så kallad ”fördragsbrottstalan”.

Man kan också anmäla på svenska till Europadomstolen direkt på deras hemsida. Europarådets ministerkommitté ansvarar för övervakningen av verkställigheten av domar.

 

Torbjörn Öhman

 

Hemtjänst i assistansliknande form

Läs Kammarrättens i Stockholm dom i mål nr 5680-10 som handlar om hemtjänst i assistansliknande form.

Kammarrätten skrev: ”Vad gäller övriga behov som X X har finner kammarrätten mot bakgrund av vad som framkommit i målet att X X för att uppnå en skälig levnadsnivå är i behov av hemtjänst i assistansliknande form med 15 timmar vecka. Överklagandet ska därför delvis bifallas.”

Enligt SoL har funktionshindrade sedan 2002 rätt att leva som andra. Det innebär att stöd enligt SoL i assistansliknande form ska vara det normala. Vanlig hemtjänst är äldreomsorg och ger inte oss en skälig levnadsnivå. Det är olika skälig levnadsnivå för äldre och för funktionshindrade. För att komma upp till skälig levnadsnivå måste hemtjänsten fyllas på med stöd för övriga behov.

I SoL stadgas

”5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper”

”Människor med funktionshinder

7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.”

Övriga behov är stöd för att gå på stan, gå på bio, åka ut och fiska och liknande. 15 timmar i veckan för sådana övriga behov kan nog ses som en standard för att vi ska kunna uppnå skälig levnadsnivå. Sossarnas LSS-utredning föreslog också 15 timmar i veckan.

Vi är inte bara svenska medborgare utan också unionsmedborgare. Det innebär att vi har två tillsynsmyndigheter, IVO och EU-kommissionen. Man kan anmäla till EU-kommissionen direkt på deras hemsida och på svenska.

Vi har EU:s rättighetsstadga (EU-stadgan) som är ett skydd för våra rättigheter. Myndigheter och domstolar ska säkerställa unionsrättens fulla genomslag. Rättighetsstadgan innehåller en ambitiös katalog över unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter.

Art. 26 EU-stadgan (rättighetsstadgan) föreskriver:

”Integrering av personer med funktionshinder

Unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.”

Det här är minimiregler som Sverige inte får gå under.

Torbjörn Öman

När omsorg blir förtryck

När omsorg blir förtryck

Människor med funktionsnedsättning ska självklart få den hjälp och stöttning de behöver för att klara sig i livet. Men omsorgen och hänsynen kan också bli för mycket – gå för långt och förvandlas till förtryck istället.


I tidningen Föräldrakraft kunde vi läsa om företaget Industrilås, vars medarbetare till största del är deltagare i daglig verksamhet, och bara har aktivitets- eller sjukersättning, plus en ynka ”flitpeng” som ”lön”.
”Ett riktigt jobb med tryggheten kvar” löd rubriken. Chefen menade att det var positivt att medarbetarna har kvar samma inkomst även om de skulle förlora jobbet, ”fallet” blir på så sätt inte lika stort, resonerade han. Och visst är det tryggt när det alltid är samma – man vänjer sig snabbt vid en viss levnadsstandard, så om den plötsligt sänks igen kan det ekonomiska fallet bli tufft att hantera.  
   Men så är livet – det finns aldrig några garantier. Man kan inte veta vad som kommer härnäst, och det kan också vara positivt. En möjlighet till nystart. Vid varje förändring eller motgång utvecklas man, får erfarenheter och perspektiv. Man växer och lär sig nya saker som man har nytt av på ett eller annat sätt.
   Det finns många företag som Industrilås ute i landet, som utnyttjar strukturerna. Exakt vad säger att en person inte bryr sig om var pengarna kommer ifrån eller hur mycket det är bara för att denne har en funktionsnedsättning? Tvärtom visar många studier på det självklara – att personer i den här gruppen har svårt med ekonomin och måste få hjälp från ex föräldrar för att komma upp i en värdig levnadsstandard, samt att många mår dåligt av att de får jobba utan riktig lön. Men ingen är intresserad av att ta debatten då de bara ska förväntas vara tacksamma för att över huvud taget ha en ”meningsfull” ”sysselsättning”. Samhället försörjer ju dem, de ska vara tacksamma för det.  

Exakt vad vinner man på att skydda en människa från livet bara för att denne har en funktionsnedsättning? När barn ska lära sig bowla lägger man skydd i rännorna så att klotet inte kan åka ner där. Men du kan inte bli en duktig bowlingspelare om du inte lär dig att hålla klotet på banan av egen kraft!
   Livet är likadant. Du kan inte lära dig att klara dig i livet om du inte får göra misstag. Ramla. Ta dig upp. Ja aj, det gör ont att slå sig. Men det ingår i livet!

Jag har träffat skrämmande många funkisar som blivit förstörda – socialt misshandlade av välvilliga medmänniskor som curlat och satt upp inbillade hinder. De är livrädda för diverse saker, är ännu mer osjälvständiga än de i själva verket skulle behöva vara. De är helt eller delvis oförmögna att lita till sin egen förmåga.
   Men allra mest utsatta är de med psykisk utvecklingsstörning, förvärvade hjärnskador och demenssjukdomar, som får leva sina liv genom dominanta goda män och förvaltare som bestämmer precis allt. I vårt grannland Norge har bara hälften av alla med intellektuell funktionsnedsättning Goda män. Vad är det som gör att vi i Sverige har ett sådant sjukligt behov av att kontrollera människor? Visst, de här grupperna har ofta svårt att ta sig för saker, ta egna initiativ. Men hur stor del har inte omgivningen, samhället och politikerna i det? Är det några som blir söndercurlade så är det de här personerna! Deras liv är förutbestämt – var de ska bo, var de ska ”jobba” – allting.

Förmynderi är vanligt bland funktionshindrade, inte bara i juridisk mening med gode män och förvaltare, utan också socialt förmynderi av politiker, personal, ja till och med av den egna familjen! Konsekvensen blir ofta att man ställer skyhöga krav på sig själv – det blir en sport att bevisa att man klarar saker och man mäter sitt värde i vad man presterar. Eller så blir man mer eller mindre passiviserad och rädd för världen utanför – man vågar inte kasta sig ut. Man blir en trygghetsnarkoman som utgår ifrån att allt skiter sig om man försöker bryta sig loss från strukturen.
   Båda tillstånden är mycket farliga om de går för långt.
   Man kan faktiskt dö av det.
   Men det är väl det ni innerst inne vill?


Linda Åkesson

Medborgarrätt, Lex Justitias och Tystnadens retorik…

Medborgarrätt, Lex Justitias och Tystnadens retorik…

Tystnad är i mänskliga relationer är ofta en grym och förkastlig strategi om man önskar komma vidare ur en återvändsgränd. Sak samma om politiken väljer tystnad genom att förlägga fokus någon annanstans för att slippa diskutera grundfrågan.

När LSS-reformen kom i bruk i mitten av 90-talet, taget av en enhetlig riksdag och dessutom under svåra ekonomiska tider; fick det många att känna en enorm stolthet över den grad av civiliserad handlingskraft som folkmajoriteten uppvisade, det gav faktiskt efterklang i hela världen. Helt i nivå med andra stora demokratireformer som när de första länderna avskaffade slaveri, och när kvinnlig rösträtt infördes.

Sverige visade att de vackra orden i grundlagen inte bara var floskler, ”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person”. Vidare konkretiseras det skrivna än mer tydligt i de olika speciallagstiftningarnas skarpa portalparagrafer som finns inom välfärdsområdet, som Hälso- och Sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen m fl.

När LSS (lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade), kickade igång i mitten på 90-talet kunde jag lämna den hjälp jag fick i mitt vardagliga liv via kommunens hemtjänst. Kommunens service ägde sitt värde, men dess organisatoriska ramar var formulerade så att insatserna begränsades till det absolut mest basala, även om den fantastiska personalen ofta gjorde sitt yttersta för att göra verksamheten så mänsklig som möjligt. Själva ramverkets kultur var grundad i en ålderdomlig syn på medborgarrätt och känsla för individens behov av självbestämmande och integritet. Prioriteringen blev stenhård av vad som skulle hinnas med inom de få timmarna, någon bestämmanderätt över hur välja innehåll eller vilka personer som skulle få beträda mitt allra mest privata ägde jag heller inte. Om jag önskade välja bort veckans dusch mot att istället få en kväll på krogen eller gå på ett politiskt möte; förvisso oduschad, var detta mot ”reglementet”, duschad eller ej. Många gånger kan social samvaro vara mycket mer värt än allehanda städgöromål eller sjukvårdande insatser. Det var bl.a. den låga ambitionsnivån med hemtjänsten som faktiskt initierade framtagandet av LSS. Insatserna skulle nu inte enbart grundas på ett sjukdomstänk, diagnoser, utan demokratiska och etiska värden konkretiserade i form av rätt till delaktighet, självbestämmande och integritet.

LSS med sin utgångspunkt i demokratiska grundprinciper möjliggjorde en faktisk frihetsrevolution i ordet sanna mening! 10-årsjubileet av lagens tillkomst firade jag genom att skriva en artikel för en facktidskrift. Jag hyllade lagen som befriat så många från sin husarrest, vidare hyllade jag alla de personliga assistenterna, en helt ny yrkesgrupp, vilka utför ett ytterst kvalificerat arbete, vars lön inte på något sätt står i proportion till kraven och ansvaret. Dessutom ofta unga, inkastade i psykosocialt komplexa sammanhang, utan någon utbildning eller tillgång till proffsig handledning.

Tack vare LSS fick jag själv möjligheten att påbörja och avsluta en av Sveriges längsta professionsutbildningar, till leg. psykoterapeut och examinerad handledare/lärare för dito yrkesverksamma. Bara ett par år innan lagens tillkomst blev jag ”erbjuden” att tillsammans med andra handikappade få bo på ett gruppboende och som ”sysselsättning” skulle jag ägna mig åt att plocka ihop några slags pappersklämmor. Så beklämmande…

De medborgerliga rättigheterna som följde med LSS-reformen, gav mig chansen att starta eget inom mina intresseområden psykoterapi och psykosocialt arbete. Jag engagerade mig i flera företag, blev föreståndare, chef och arbetsledare för ett gäng anställda och som man säger, välsignades jag med att få uppleva det vederkvickande, ett allmänmänskligt behov, i att få ”göra rätt för sig”. Det fina med LSS är att samtidigt som man erhåller status som fullvärdig så medborgare medges man möjligheten att uppfylla sina skyldigheter som solidarisk samhällsmedlem, likväl som att få hjälp med att torka sig i arslet, i vilket om ej är fallet inte känns så vederkvickande…

Idag kan jag inte skriva någon hyllningsartikel till LSS ära. I ca 10-15 år har det pågått en hetsjakt i vårt samhälle på människor som inte går rakt och disciplinerat på den så kallade ”arbetslinjen”, den som inte arbetar skall heller icke äta! Därav är en nedrustning av välfärden legitimerad, i alla fall enligt denna ihåliga retorik. Svårt funktionshindrade som tidigare beviljats personlig assistans, och vars funktionsförmåga inte förändrats till det bättre, erhåller vid omprövningar numera avslag på sin assistans på löpande band, dessutom utan att lagtexten förändrats eller det skett en genomlysande debatt av frågan. Politiken har som ansvar att ha koll på att förvaltningar och domstolar följer det lagverk som regering och riksdag med folkmajoriteten som grund fattat beslut om. Om glidningar från lagens intentioner uppstår ska politiken reagera och garantera rättsäkerheten, men politiken har tigit…

Människor med svåra medicinska problem får avslag på sin sjukersättning, människor kollapsar av stress för att de gett allt de har för sitt arbete där orimliga krav ställts på ytlig effektivitet; ironiskt nog inte sällan själva vårdpersonalen, skolfolk och andra inom välfärdsprofessionerna. Personer, som ofta traumatiserats redan i barndomen, som sedan hamnat snett pga. Psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet skyfflas undan med en diagnos stämplad i pannan, och vips så har man gjort ett strukturellt samhällsproblem till en individfråga. Gå till en självhjälpscoach, tänk positivt, du blir vad du tänker, ung, frisk, vacker och framgångsrik! Om du inte lyckas? Skyll dig själv, ryck upp dig för satan! Du måste tänka mer positivt! Du blir ju vad du tänker, har du inte fattat det, är du dum eller?!

Jag föreslår att det inrättas en ”Lex Justitias”, en av staten organiserad myndighet vilken personer kan vända sig till för att garanteras juridisk support i ärenden där man erhållit tveksamma avslag på insatser vilka ingår i välfärdssystemet. Att det idag inte råder någon rättsäkerhet inom området går inte att blunda för. Människor som är så sjuka och slutkörda av sin grundproblematik, har inte en chans att vare sig ekonomiskt anlita någon konsult, eller att på egen hand driva dessa oerhört krävande processer.

Jag ser ett mönster. Ett otäckt mönster som en norsk sociolog benämnde med orden, ”vårt förakt för svaghet”. DET handlar om ett oetiskt odemokratiskt styre där politiker talar med dubbla tungor. Tungor som spridit signaler till domstolar, förvaltningar och tjänstemän om att det nu är dags att hålla ner kostnaderna, detta utan föregående debatt och analys. I andra länder kallas sådant för ministerstyre. Tidsandans diskurs är strikt ekonomismisk, dessutom ”dum- ekonomisk”, där kortsiktiga kalkyler leder till samhällsekonomiska negativa spridningskonsekvenser och bristande kostnadseffektivitet på alla plan. Även om det nu skulle vara så att ekonomin inte tål medmänsklighet vore det minsta man kunde begära att de som sitter på makten att besluta också delger dessa fakta, så vi kan välja, prioritera vad vi finner viktigt och som bärande grund för vårt gemensamma samhällsbygge. Det skulle ju kunna vara så att folkmajoriteten önskar prioritera en välfärd grundad på humanistiska värderingar, och man är beredd att välja bort annat som inte anses lika viktigt. Men tystnaden är monumental. Få talar om etik och demokrati, hur vi i ett samhälle skapar förutsättningar för att kunna leva civiliserade anständiga liv med oss själva och i relationen till andra.

I återkommande undersökningar gjorda på Göteborgs universitet följer man vad folket prioriterar som viktiga politiska frågor. Återkommande, och oberoende av partifärg hamnar önskan om en god välfärd på en topp- placering. Av någon underlig anledning har denna målsättning i konkret handling försvunnit från proffspolitikernas agenda. Hur kan det komma sig? Varför förs inte en debatt kring etiska och demokratiska grundläggande värdefrågor? Varför ska en familj som får barn med ett funktionshinder, genomtänkt och strukturerat slås ut ur gemenskapen? Varför ska en vuxen som är med om en olycka/drabbas av sjukdom inte kunna få fortsätta arbeta med det som skulle ha fungerat med en professionell assistans? Vad kommer det sig att staten förväntar sig återetablerandet av en kultur där heroiska anhöriga och vänner till självutplåningens gräns ska ta hand om sina nära och kära? När vi vet att det på sikt leder till att ytterligare familjer brakar samman med sjukskrivningar, kostnader för institutioner, dåligt kostnadseffektiv hemtjänst, hälsovård mm; för att inte tala om de privata personliga tragedier som medföljer. Även barn med funktionshinder har rätt till att få växa upp till självständiga och ansvarsfulla individer som inte hamnar i det osunda beroende som medföljer av att ständigt vara hänvisad till de allra närmaste.

Betänk att raserandet av LSS kunnat uppkomma trots att det finns ett kostnadseffektivt system utvecklat, som visat sig vara samhällsekonomiskt dynamiskt, samtidigt som den tillvaratar grundläggande mänskliga rättigheter. Systemet är självklart inte helt perfekt, det kan utvecklas på många plan. Man kan, och ska absolut diskutera ekonomi, den debatten gagnar de som tror och önskar ett civiliserat samhälle vilande på principen om alla människors lika värde, rättvisa och demokrati. Man ska även diskutera missbruk av välfärdssystemet, men man ska inte blanda bort korten! Polis och andra myndigheter som är experter måste fokusera på den delen; detta kommer att gynna de personer som p.g.a. sjukdom och skador är mest i behov av välfärdsinsatser. Det är väl ingen som ifrågasätter fri företagsamhet för att mängder av företag ägnar sig åt systematiskt skattefusk eller bryter mot arbetsmiljölagstiftning? Eller att rätten att stanna hemma p.g.a. sjukdom hos sig själv, eller vård av sjukt barn ska avskaffas för att det uppenbarligen finns falska sjukanmälningar?

Politiken och stor del av media har ”kidnappat” agendan om hur man för diskussioner kring LSS och förhållanden som ligger nära det vardagliga levda livet. Det gamla och tillika fula retoriska knepet att föra över diskussionen till något annat för att man inte vill diskutera kärnfrågan måste jag tyvärr medge att man lyckats fuska bort, på samma sätt som fusket spritt sig bland förvaltningar, tjänstemän och domstolar. Men det hindrar inte att vi kräver att tystnaden bryts och att vi sätter ord på vad vi egentligen står beträffande frågor som rör människors lika värde, delaktighet och rätt till fullt medborgarskap i samhället. Vad som står i glänsande portalparagrafer och partiprogram måste konkretiseras i handling. Styrning av hur välfärdssamhället organiserar sitt stöd till de mest utsatta, de som är i behov av vår solidaritet och medmänsklighet. Det här är ingen avgränsad specialfråga; det avslöjar och återspeglar en djupare syn på medborgarrätt och människovärde.

Det handlar om dig och mig, du kan få ett barn med funktionshinder eller sjukdom/skada, du kan drabbas själv eller någon som står dig nära. Inget vi önskar tänka på till vardags, det får man ta om det kommer… men betänk då att om och när det kommer, kanske det enda som ligger i posten är ett avslag på assistansansökan och biljett till utanförskapet, och en bedövande tystnad…

Petri Mykkänen Örebro