God Jul på er alla läsare

God Jul på er alla läsare

Nu är det snart jul så då kikar jag Mats och Linda-Marie från FamilyofLapland in och önskar er alla en underbar jul.
Kampen för allas välbefinnande fortsätter vi stödja även 2018 så kämpa på nu.

Varför skall man stödja MFFMR

Hej jag heter Mats och är grundare av sidan ihop med Sven.
Allt började med att sven frågade mig om jag kunde hjälpa till att bygga upp en bra sida för alla som har funktionshinder.
En samlingsplats för alla er som har det svårt,behöver råd eller bara få tips av andra och på så sätt bli starkare som person.

När vi bestämde oss för att köra så var jag mycket noga med en sak inget skulle kosta nått, det har jag hållit.
Varför gör jag då allt detta jobb? varför bryr jag mig ens om dom som sitter ex i Rullstol?

Jo för att jag anser att alla är lika mycket värda i Sverige, många har det otroligt svårt i dagens Sverige.
Många får kämpa för att få sin röst hörd! att timmarna skall räcka för deras assistans.
Men det jag vet är att många av er som har funktionshinder knappt vågar säga att ni har gjort framsteg i er träning eller nå annat.
Varför känner ni så?

Jo för att ni är rädda att om Försäkringskassan ser att ni går framåt i er utveckling så kan ni mista er ersättning.
Jag säger bara så här upp till kamp!!!

Ett liv skall ej mätas i sek, eller minuter! ni som har satt dom lagarna gör om gör rätt!
För att bli funktionsförhindrad kan vem som helst råka ut för i morgon, min fråga kommer ni  tycka samma sak då?

Jag jobbar själv som personlig assistent till en man som just haft dessa tankar, vågar jag träna vad händer om jag blir bättre vad händer med mina timmar?
Till er som är i den sitsen, skriv under det upprop som Sven gjort och som ni hittar här under.

Jag stöder denna kamp! jag har hoppat av en framgångsrik IT karriär bara för att få nöjet att hjälpa, vägleda och kunna ge er som ej får riktigt bra träning och finnas för ex rådgivning.
Jag förlorar extremt mycket pengar på mitt val, men ångrar jag det?
Inte för en sekund, att hjälpa alla som har det svårt är nått jag är bra på, jag är också stolt att jag säger nej till sånt man ej ens borde behöva kämpa för.

Eller tycker ni som läser den här artikeln att för att man skall få hjälp i sitt hem så skall man nästan inte kunna göra nått själv.
Jag tycker då det är för jävligt och jag vågar stå för det också, senaste igår när jag var med han jag hjälper i hans träning och försöker vara en så bra stöttande kraft jag bara kan.
Den personen gör enormt mycket framsteg nu, på Rehab skakar dom bara på huvudet, för hallå han är ju förlamad, men där hade läkarna fel ännu en gång.

Säger inte att jag är bra på det jag gör, det är så många andra som säger det åt mig, men det som är viktigaste är att våga och kämpa för sina må.
Den iställningen har jag när jag tränar en liten grabb i Tennis, jobbar som PT åt nån som har dåligt självförtroende för att man har för mycket övervikt.
Den inställningen har tagit mig rätt långt inom IT/Data, men framför allt den inställningen gör att många idag som jag får hjälpa tar stora kliv i deras utveckling och mer o mer får tillbaka livsgnistan.

Tyvärr kan jag inte hjälpa alla, jag personligen bor uppe i Norrbotten, försöker vara en resurs för alla som behöver mig.
Är även delaktig i Tennis Academy på Kanarieöarna, har många projekt på G, ett är att starta ett center där man precis som mig hjälper funktionsförhindrade att hitta tillbaka.
Kommer bli ett bra komplement till Rehab som idag finns på alla sjukhus.

När jag läser alla korkade beslut som gör att många människor tar drastiska beslut, ej vilja leva nå mera.
Min fråga till er som ej skrivit under ännu, är det verkligen ok att en synskadad människa ej skall få assistans?
Eller att man ej skall våga träna för att bli friskare, för då kanske den ersättning man har ryker för att man kan sitta på toa själv.

Nä jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men får komma fler insändare om ni vill ha det.
Men vill att ni som ej orkar kämpa ändå tänker om, igår på Rehab satt en äldre dam med noll i livsglädje kvar.
Jag vart så ledsen när jag såg hon så jag frågade om jag fick sätta mig ner och prata lite, vi kom fram till att hon ej orkade träna eller knappt orkade gå ut.
Skall ej berätta vad jag sa men hon fick min mailadress, och jag gav hon några enkla tips om hur hon skall övervinna sina sämre dagar.

Det tipset tänker jag dela med mig till er.
Börja skriva ner om er träning, era mål, när ni får en riktigt dålig dag så ta fram det ni skrivit i er bok och läs om era bra dagar.
Att orka kämpa varje dag mot sina mål krävs rätt mycket, fokus på er rehab träning och även hela tiden våga utmana er själva.

Kan säga att det jag sa fick resultat, för den här lilla damen har nog alldrig tränat så hårt i hela sitt liv som hon gjorde i går.

Så att stödja MFFMR kan göra skillnad, inte bara för er utan för alla andra som också har det svårt.

Tack för att ni tog er tid att läsa min artikel, är det nått ni undrar över så bara kommentera så lovar jag att jag skall svara alla som skriver.
Nu ställer vi upp för varandra, har själv suttit i den sits ni nu sitter i, jag kämpade mig tillbaka till ett 110% friskt liv igen.
Det gjorde jag för att jag bestämde mig, jobbade hårt och hade en klar målbild hur jag vela ha saker och ting.

Är på gång nu att starta upp LiMa Training där alla är välkomna, och där rådgivning till alla som stöder MFFMR kommer vara gratis.

Tack för mig! fortsätt kämpa för er livsglädje ni kan om ni vill 🙂 //Mats