Så är man åter i hemmets lugna vråefter ett par dagar på skräckens hus Huddinge sjukhus
Jag hade stora problem med anfåddhet så hemtjänsten som skulle ge mig mitt nattinsulin ansåg attjag borde ringa ochambulancen kom och tyckte att jag skulle åka med in på sjukhuset vilket jag tyvärr gjorde för när jag kom dit så blevdet rena katastrofen
När vi komin så hamnade jag i ett undersökningsbås och lämnades utan möjlighetattpå kalla någon hjälp under över en timmes tid under bvilken jag genom rop försökte få kontakt med personal som till slut anlände och en massa prover inledes och sedan var det bara att vänta på provsvar i flera timmar och när jag äntligen fick tala med en läkare så varhan på väg att skicka hem mig igen men efter ytterliggare konferens med sin kolega så ville dom lägga in mig vilket efter kraftigt övervägande då jag framfördemina farhågor omattjag inte kulle få den praktiska omvårdnade jag hela tiden måste ha för att kunna fungera och då framförallt alla förflyttningsbehov som dom aldrig fick någon ordningpå så jag fick inte komma till en toalett på dom dagarna jag varineliggande uta fick knipa igen för dom stora behoven för domsmå går att ordna med den flaska för oss män
Jag fick inte heller hjälp såatt jag kunde duscha somär nödvändigg då jag har psoriasis somjag dagligen smörjer in så även den biten fungerande inte
Men det som blev droppen var när dom börgade förändra min fungerande diabetesbehandling med insulin somjag måste ha för attöverlev och ha ett fungerande liv vilket aldrig varit några problem med inanjag hamnade där så man tog bort delar av insulinintaget och tog bort måltidsinsulinet utan att först tala med med utanjag få besked nnär jag efterlyser det via sjuksköterskan
Och dom påstår att jag var inlaggd på sjukhus 2016 trots att detsenaste gången varredan 2008
Så påstår man att jag har förmaksflimmer sedan en tid trots att ja inte harhört talas om det och sätter in blodförtunnande meel som jag nu skall ta resten av livet
Så jag kände mig så otrygg att jag valde att själv skriva ut mig då jag känder räddsla för mitt liv av den behandling somdom höll på med
Det mesta av dom dagarna jag var där så var det väntan på en röntgen av lungorna som tog 12 minuter men väntan var flera dygn
Så nu känner jag att mitt liv håller på att återkomma men problemenmed andfåddheten kvarstår
Det enda positiva med dom här dygnen är att jag vet att jag inte är drabbad av viruset ialla fall så inget ont som inte har något gott i slutet

%d bloggare gillar detta: