FÖRSÄKRINGSKASSANS MEDICINSKA RÅDGIVARES UTSAGOR KAN DOMSTOLAR INTE GODTA

Det finns tydliga regler om hur Europakonventionen (EKMR) förhåller sig till andra författningar. 2:19 regeringsformen anger att ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i strid mot EKMR och därför kan sådana rättsinstitut som normprövning enligt 11:14 och 12:10 också aktualiseras i förhållande till EKMR.

Av det följer att man heller inte får tillämpa lagar eller föreskrifter på ett sådant sätt att det strider mot EKMR.

Europakonventionen, som är svensk lag sedan 1995, är styrande och både EU och Sverige är skyldiga att följa den.

– Den svenska ordningen får åsidosättas eller modifieras så att den blir förenlig med Europakonventionen (EKMR).
– Situationen är annorlunda i förhållande till unionsrätten, där det är domstolarnas uppgift att säkerställa unionsrättens fulla genomslag.
– Dessa två instrument är två parallellt löpande instrument för rättighetsskydd.
– Sverige är skyldig att iaktta de krav som följer av båda dessa instrument och använda det som ger det mest långtgående skyddet för våra rättigheter.

Rättsstatsprincipen är en del av skyddet för våra rättigheter.

Att försäkringskassan får använda egna läkare som står helt utanför lagen och får göra vad de vill
utan att riskera något inskränker enskildas rättigheter och strider mot rättsstatsprincipen.

De har bara andra läkares intyg och utlåtanden och våra journaler. Att basera sina bedömningar på bara detta utan att träffa oss och göra en klinisk undersökning leder garanterat till felaktiga bedömningar.

Skulle försäkringskassans medicinska rådgivare stå under Socialstyrelsens tillsyn skulle de göra helt annorlunda bedömningar.

Uppdrag granskning i SVT1 tog i ett program upp försäkringsbolagens hantering av nackskadade 2006-01-31. Dr Bengt H Johansson, som var ordförande i Försäkringsmedicinska Kollegiet, sade i programmet angående försäkringsläkare följande:

”Rent principiellt kan de här läkarna ljuga, förvränga, förvanska ett förhållande under täckmantel av att vara läkare då, professor, docent eller något sådant. Om det nu skulle vara så illa att man gör detta, så finns det ingen möjlighet att kunna prova hur sakliga och korrekta de verkligen har varit. Att den här kontrollfunktionen inte fungerar är mycket allvarligt.”

Läkaryrket är upplagt för att man ska träffa patienten. Därför är en klinisk undersökning helt avgörande och har ett mycket högre bevisvärde.

De medicinska rådgivarna har bara intygsskrivande läkares intyg och utlåtanden och den enskildes journaler. Något underlag för annan bedömning än de som framförs i intygen finns aldrig.

”- Den rådande hanteringen är den ekonomiskt mest billiga.

– Någon utbildning att göra bedömningar på skriftligt underlag förekommer inte i professionen, liksom att det inte finns någon särskild specialitet för densamma.

– Det går inte att göra försäkringsmedicinska bedömningar utan att träffa patienten.

– Att basera en bedömning på journaler leder nästan garanterat till en felaktig bedömning.

– Försäkringsläkare är inte underställda Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet och vederbörande är fri att ha vilken uppfattning som helst utan ansvar i egenskap av att vara legitimerad. Formellt sett är denne person då ej läkare (begreppet läkare är en yrkesskyddad titel förknippad med ansvar under Socialstyrelsen) utan medicinsk rådgivare.

– Vid personlig undersökning kan läkaren, förutom att ställa kompletterande frågor, även snabbt göra en bedömning av funktionsnedsättning och invaliditetsgrad genom att iaktta felaktiga rörelsemönster liksom att man får ett gott underlag för trovärdigheten. Uttrycket att ”en bild säger mer än tusen ord” har här sin relevans. Att kompensera detta genom att läsa journaler leder nästan garanterat till en felaktig bedömning.

Källa: Bengt H Johansson, Tomas Timander, Jonas Dencker. Läkarjournaler bör inte ligga till grund för rättstillämpning. ADVOKATEN nr4, 2001. Samtliga är läkare från Försäkringsmedicinska kollegiet. Jonas Dencker har varit professor och sakkunnig i Försäkringsöverdomstolen i 15 år.

I många länder, däribland USA, godtas inte utlåtanden som bara är baserade på andra läkares intyg i rättsliga sammanhang. De medicinska rådgivarnas utlåtande är bara andrahandsuppgifter med lågt bevisvärde. Rådgivarnas arbete ska egentligen bestå i att förklara intygen för handläggarna så att de förstår och kan fatta beslut.

Domstolarna kan inte acceptera ett sådant system och måste bortse från försäkringskassans läkares utsagor.

Jag kan inte tänka mig att varken Europadomstolen eller EU-domstolen skulle acceptera ett sådant system där domstolsprocessen styrs av ”outlawläkare” som är yrkeslögnare.

Försäkringskassans medicinska rådgivare utgör ett allvarligt hot mot rättssäkerheten.

Detta gäller inte enbart socialförsäkringsmålen utan även socialmålen då försäkringskassans bedömningar ofta styr kommunernas bedömningar när det t.ex. gäller personlig assistans.

Torbjörn Öhman

%d bloggare gillar detta: