Är vi nte värda att få leva ett fullgott liv?

Man kan som funktIONSNEDSATTmed behocvav praktisk hjälp av en annan person för att kunna fungera i vardagen verkligen ställa sig den frågan.

Det är bara att se hur vi blir behandlade av våra makthavare som hela tiden ifrågasätter våran rätt till den praktiska hjälp som vi behöver för att kunna fungera i vardagen .

Man anser från våra makthavare och andra myndighetspersoner att vi kostar samhället för mycket för att vi har behov av andra personer med en del praktiska göremål för att vi ska kunna fungera i samhället utifrån våra egna förutsättningar.

Man påstår att vi överutnyttjar samhällets resurser för att vi ska kunna få leva ett fullvärdigt liv utifrån våra egna förutsättningar.

Men detär ingen som verkligen är beroende av andra personer för att kunna fungera i vardagen som begär mera hjälp än man verkligen har behov av för det är som så att människan vill klara sig själv så mycket det bara går.

Det är bara att se på våra barn när dom växer upp bland det första dom säger kan själv och det är likadant med oss som har FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR som gör oss broende av andra människor för att kunna fungera vi vill klara oss själva så mycket vi bara kan.

Nen ändå blir vi hela tiden ifrågasatta om vi verkligen har behov av den hjälp som vi behöver för att kunna få leva ett fullgott liv .

Man tar tid på oss för varje behov somvi påstår att vi har och ifrågasätterden tid vi själva uppger att det tar att utföra vissa saker i den personliga hygienen och man drar gärna ner på det antal timmar som vi behöver hjälp och det får den följden att vi inte ens kan få hålla oss rena och fräscha.

Vilken annan samhällsmedborgare blir så illa behandlad av våra makthavare och andra myndighetspersoner som vined FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR som gör oss helt beroende av andra människor för att vi ska kunna få leva ett fullgott liv utifrån våra egna förutsättningar?

Har samhället verkligen inte tid och råd att låta oss få leva ett fullvärdigt och jämligt liv som andra samhällsmedborgare har?

Betänk att det kan var ni själva som får dessa behov nästa sekund vill ni då inte få leva ett fullvärdigt liv utifrån era egna förutsättningar?

Om ni själva skulle råka ut för en sjukdom eller olycka som skulle göra er funtionshindrad som får den konsekvensen att ni blir helt beroende av andra människor

för att kunna få leva ett fullvärdigt liv skulle ni då acceptera en massa begränsningar i er rörelsefrihet bara för att andra så tycker ?

Svaret skulle med all sannolikhetbli ett kraftigtnej från er sida så varför ska vi då behöva acceptera era bgränsningar som ni GENOMFÖR FÖR OSS

%d bloggare gillar detta: