Nu får det vara nog med undanflyckter

 

Här får ni läsa om hur en hjärnskadad person har det i dagens samhälle hon fick sina skador i en samband med en trafikolycka

Lagen  säger att vi har rätt till den nödvändiga hjälpen vi har behov av  och sverige har undertecknat konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta  där det mycket klart slås fast att personlig assistans är en mänsklig rättighet

Artikel 19 i översättning

Personer med funktionshinder har tillgång till en rad hem-, bostads- och andra samhällsstödstjänster, inklusive personlig assistans som krävs för att leva och integreras i samhället, och för att förhindra isolering eller segregation från samhället.

 

Trots dettta så får man inte den nödvändiga hjälpen man har behov av

 

Idag är det onsdag för det står det i almanackan. Det står också att jag ska till veterinären med Carl-Otto för uppföljning av prover imorgon. På fredag ska jag till tandläkaren för att jag har bitit av en tand. Jäkla elände. Det går inte att bedöva mig för nerverna i mun har växt ihop fel på något vänster. Jag hoppas att jag slipper få en tandläkartid på akkis där de söver mig med en trädgårdsslang. I Stockholm sövde de mig med något snällt medel och utan tub. Här i Uppsala finns det inget att välja på. Jag hatar pre-medicineringen och har bett att få slippa den. De har svarat mig att det inte går eftersom jag har astma och att de inte tänker ta det ansvaret. Blir så jäkla trött på hela vårdsvängen. Timmarna ska ju räcka också. Blir jag sövd så tar det en hel dag sen är jag skitdålig och behöver massa vård i 2-3 dagar. Det tänker minsann inte de där handläggarna på som tilldelar timmar enligt SOL.

Jag blir så stressad av att jaga sparade minuter och timmar. Stressen gör att hjärnan blir ännu tröttare och jag blir så mycket sämre. Städningen blir lidande och jag får astmaattacker. Maten ska vi inte prata om. Hur jäkla enkelt är det att få ner en tugga mat när kroppen skakar av stress? Inte enkelt kan jag säga

Ja vaknade av höga smärtor vid 5-tiden. Visste att jag behövde morfin väldigt snart. Har lärt mig av läkarna äntligen att när man har för höga smärtor så hamnar kroppen i chock och då tar det lång tid att få rätsida på värken. Försökte allt vad jag orkade att tvinga upp kroppen för att nå mitt snabbverkande morfin. Gick inte! Det var bara att vänta tills klockan vart 7.30 för att få hjälp. Jag stönade och gnydde för jag ville inte skrämma hundarna. Vid 12-tiden kunde jag äntligen gå upp. Jag är så glad att jag har bra mediciner som funkar. Jag vet att jag gjorde för mycket igår och nu får jag betala det med värk. Hade jag haft assistans med fler timmar så hade jag sluppit den värsta värken.

Parkerade på soffan och där satt jag och glodde upp i taket och spelade lite mellan varven. Vet att jag måste försöka få i mig någon form av mat men måste vänta på hjälpen. Det är duschdag idag och jag måste fixa det annars får jag inte duscha förrns nästa vecka. De där jäkla timmarna igen. Man måste vara en robot för att kunna följa tidsschemat och man får inte vara det minsta svag för då spräcks schemat.

Att duscha för mig är som att bestiga ett berg och springa ett maraton på samma dag. Det är många moment att hålla i huvudet. Klä av sig och klä på sig. Sätta på kran och ha rätt temperatur så man inte blir skollad. sen massa tvålar och schampon och handdukar. Ja hujeda mig tur att jag får hjälp med det här momentet annars skulle jag ha legat för ankare en vecka minst.
Efter duschen var det dags att försöka få i sig något. Hjälpen fick mata mig idag och prata lugnande med mig. Försökte själv men tappade maten och jag började gråta. Ibland är livet lite väl tufft även för en hårding som mig (smile) Nu mår jag bättre i huvudet och det är skönt.
Får hjälp i kväll igen med hundar och medicinering. Pyjamasen har jag redan på mig för att tjäna in lite minuter.
Känns trist att hela onsdagen gick till mat och dusch. Jag är underaktiverad och förbannat less på att sitta instängd.

Beate Blûmel

 

 

%d bloggare gillar detta: