12 667 lagbrott utan åtgärd i skolan

 

Straffrihet vid brott mot skollag / Måste löna sig att följa skollag

Köra bil mot rött ljus – 3 000 kr                                                             Köra med kort avstånd till nästa bil – 2 000 kr Köra utan säkerhetsbälte i bilen – 1 500 kr
Skolan utreder inte barnets behov – föreläggande 0 kr Skolan ger inte barnet särskilt stöd – föreläggande 0 kr Skolan ger inte barnet utbildning – föreläggande 0 kr

Alla myndigheter i landet som ska se till att lagarna i skolan följs har i första hand ett förebyggande uppdrag. Diskrimineringsombudsmannen beskriver det till exempel som att ”DO:s uppdrag är enligt diskrimineringslagen att i första hand få dem som omfattas av lagen att frivilligt följa den.” Och visst är det bra att bygga på frivillighet, att främja samarbete och arbeta förebyggande MEN när lagöverträdelser fortsätter år efter år och ingen synlig förbättring sker då bör det bli kännbart för skolans huvudman. Det måste löna sig att följa skollagen!

Det är inte ett fåtal anmälningar om lagbrott i skolan det är fråga om. Det är 12 667 stycken till huvudaktörerna Skolinspektionen (SI), Barn- och Elevombudet (BEO) och Diskrimineringsombudsmannen (DO) sedan 2011. Vår erfarenhet är att detta är isbergets topp. Innan föräldrar gör en anmälan har det ofta gått långt och missförhållanden har pågått länge. I våra samtal med myndigheter som tar emot anmälningar bekräftar de – Ja vi vet. Det sker många fler lagöverträdelser än de som kommer till oss. SI, BEO och DO är de som tar emot flest anmälningar om att skolan inte uppfyller de grundläggande skolrättigheterna; – rätt till frihet från kränkningar, – rätt till tillgänglighet så att eleven kan vistas i skolmiljön, – rätt till en utbildning utformad så att eleven kan lära sig.

Den 1 januari 2015 skärptes diskrimineringslagen och många kände hopp om de elever som inte klarar skolan. T ex de som inte klarar storklass, de som inte klarar skolans fysiska miljö, de som inte får undervisningsformerna anpassade för att kunna lära sig. ”Det nya förbudet mot diskriminering är en viktig signal till samhällets aktörer om att det är hög tid att göra samhället tillgängligt så att alla oavsett funktionsförmåga kan delta på likvärdiga villkor”, skrev Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman, om lagändringen. Men någon stark signal blev det inte. Anmälningarna om bristande tillgänglighet i skolan rasade in. DO valde trots det att inte gå vidare med en enda anmälan.

Vi tror på samverkan. Vi tror på myndigheter som hjälper. Vi tror på kunskapslyft och satsningar i skolan. Men engagemanget hos huvudmännen att åstadkomma förbättring uppstår inte om lagbrott samtidigt tillåts. Brott mot elevers grundläggande rättigheter måste tas på allvar så att det lönar sig för huvudmännen att prioritera och satsa på skolan. Att som idag låta lagöverträdelser fortgå utan påföljd är den sämsta vägen för att inspirera till frivillig förbättring. Lagarna som reglerar skolan ger falskt sken när de aldrig leder till kännbar påföljd. De låter påskina att rättigheter finns och styr skolverksamheten. Antalet myndigheter som tar hand om lagbrotten är också flertaliga, och indikerar att det finns många möjligheter att få sina skolrättigheter tillgodosedda. En lag som inte ger någon rätt är en farlig lag för den som behöver den mest. När lagtexten upprepas blir de som påtalar brister i skolan marginaliserade, som om de ligger långt utanför vad som är samhällsmässigt möjligt att tillgodose.

Men i själva verket handlar lagbrotten varken om små grupper av elever eller om marginella problem.

Skolinspektionen har sedan 2011 haft möjlighet att utfärda vite om huvudmannen och skolan inte rättar till missförhållanden för en elev. Vitesförelägganden delas också ut i viss utsträckning efter anmälning – men av de viteshot som riktats sedan 2011 är det endast ett enda fall som resulterat i att man fått vitet utdömt – efter flera års process.

De tillbakadragna vitena inte är desamma som att eleven fått en anständig skolsituation. Det är inte ovanligt att det för samma elev kommer in ytterligare rop på hjälp till myndigheterna från föräldrarna. Under tiden som de lagövervakande myndigheterna processar med skola och huvudmän blir eleverna äldre och relationerna mellan skola och hem förvärras. Den tiden går inte att ta igen. Av alla anmälningar som kom in till SI/BEO har man konstaterat allvarliga brister i 4 769 fall, och kritikbesluten har blivit fler år efter år. Var och en av de här anmälningarna innebär minst ett barn som far illa i skolan. Sedan 2011 tyder inget på att förebyggande och frivillighet räcker för att få skolor och huvudmän att ta barnens rättigheter på allvar.

Elever tvingas gå till en skola där de inte har rättigheter. Lärare tvingas att jobba på en arbetsplats där det inte går att följa lagen. Rektorer tvingas att rätta sig efter förhållanden som de vet är anmälningsbara. De myndigheter som idag är ansvariga för att lagarna i skolan följs måste våga sätta lag och rätt i första rummet och lämna förebyggandet och samverkandet åt andra instanser; Skolverket, SPSM m fl. DO måste ta diskriminering i skolan på allvar och börja använda lagen! SI måste visa att lagbrott mot elever kostar! Jessica Hanna-Eklund Cilla Lundström Elevens rätt

Så här säger konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta när det gäller utbildning

Artikel 24 Utbildning

 

1. Konventionsstaterna erkänner rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning. För att förverkliga denna rätt utan diskriminering och på lika villkor, ska konventionsstaterna säkerställa ett sammanhållet utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande inriktat på

 

a) full utveckling av den mänskliga potentialen och känslan för värdighet och egenvärde samt förstärkning av respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och den mänskliga mångfalden,

 

b) utveckling av personlighet, begåvning och kreativitet hos personer med funktionsnedsättning samt av deras mentala och fysiska färdigheter till deras fulla möjligheter, samt

 

c) att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att effektivt delta i ett fritt samhälle.

 

2. För att förverkliga denna rätt, ska konventionsstaterna säkerställa att

 

a) personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning,

 

b) personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet och till undervisning som följer efter grundutbildning på sina hemorter,

 

c) skälig anpassning erbjuds utifrån personliga behov,

 

d) personer med funktionsnedsättning ges nödvändigt stöd inom det allmänna utbildningssystemet för att underlätta deras ändamålsenliga utbildning, samt

 

e) ändamålsenliga individanpassade stödåtgärder erbjuds i miljöer som erbjuder största möjliga kunskapsrelaterade och sociala utveckling som är förenlig med målet fullständig inkludering.

 

3. Konventionsstaterna ska göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att lära sig praktiska och sociala färdigheter för att underlätta deras fulla och likvärdiga deltagande i utbildning och som samhällsmedlemmar. I detta syfte ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder, bl.a. för att

 

a) underlätta inlärning av punktskrift, alternativ skrift, förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation samt rörelse- och orienteringsförmågan och underlätta kamratstöd och mentorskap,

 

b) underlätta inlärning av teckenspråk och främja dövsamhällets språkliga identitet, samt

 

c) säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn, med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar kunskapsrelaterad och social utveckling.

 

4. För att säkerställa förverkligandet av denna rättighet ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att anställa lärare, även lärare med funktionsnedsättning, som är kunniga i teckenspråk och/eller punktskrift, och för att utbilda yrkeskunniga personer och personal som är verksamma på alla utbildningsnivåer. Denna utbildning ska omfatta kunskap om funktionshinder och användning av lämpliga förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation, utbildningstekniker och material för att stödja personer med funktionsnedsättning.

 

5. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till allmän högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och livslångt lärande utan diskriminering och på lika villkor som andra. I detta syfte ska konventionsstaterna säkerställa att skälig anpassning erbjuds personer med funktionsnedsättning.

 

 

%d bloggare gillar detta: