Mänskliga rättigheterna kränks som aldrig förr

 

I dag den 3 december är det internationella funktionshinderdagen och vi kan konstatera att kränkningarna av våra mänskliga rättigheter enlig konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta  bara ökar i vårt land sverige  i stället för att minska som vore det naturliga steget om man verkligen ansåg att mänskliga rättigheter är mycket viktiga

Bland dom saker som verkar öka mest just nu är att man tvingar funktionsnedsatta att leva i sin egen avföring bara för at man inte vill ge den nödvändiga hjälpen när behoven verkligen finnns utan man hänvisar till att det räcker med attt man delar ut ett trygghetslarm som man skall använda sig av när behoven kommer

Men att väntetiderna kan  bli flera timmar innan hjälpen kommer är inget man talar om och kommunen har varit så framgångsrik i sitt lobbyarbete attt man har fått landets förvaltningsdomstolar att godkänna denna behandling av funktionsnedsatta som måste få hjälp att komma till toalettten

Den andra sakensom blir allt mera vanlig är attt man nekar funktionsnedsattta från attt lämna sina bostäder i den omfattning man själv anser sig vara i behov av

Dessa saker strider helt klart mot konventionen

Artikel 15 Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

 

1. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.

 

2. Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva lagstiftnings-, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att förhindra att personer med funktionsnedsättning, lika litet som andra personer, utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

 

Att inte få komma till toalettten i tid är inget annat än grym och omänsklig samt mycket förnedrande behandling av funktionsnedsatta

Även att neka en person att få lämna sitt hem i den omfatttning man själv vill är även det en grym och omänsklig samt förnedrande handling

Det är även ett brott mot strafflagen då det i praktiken är olaga frihetsberövande i lagens mening men det bry sig inte kommunerna eller förvaltningsrätttterna sig om

Kommunerna hänvisar ofta till attt dom mänskliga rättigheterna inte har något existensberättigande i den kommunala verksamheten trots att kommunerna utpekas av riksdagen som en av aktörerna för att främja våra mänskliga rättigheter

 

Mänskliga rättigheter i Sverige

Ansvaret för att de mänskliga rättigheterna inte kränks vilar på regeringen och på all statlig och kommunal verksamhet. Även andra aktörer bidrar till arbetet med att främja och skydda de mänskliga rättigheterna i Sverige.

Sverige har fått mycket kraftig kritik av FN för att man inte lever upp till våra mänskliga rättigheter

De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan statsmakten och enskilda människor. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten gentemot individen.

Staterna är skyldiga att respektera folkrättens regler. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. Det räcker dock inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater och åklagare, opartiska och rättvisa domstolar) som förverkligar lagarna. Därutöver krävs kompletterande åtgärder såsom främjande – genom information och på annat sätt – av de mänskliga rättigheterna.

tifikation Genom ratifikation förklarar sig ett land bundet av en konventions regler. Detta görs i de flesta stater av landets lagstiftande församling (i Sverige riksdagen). Innan dess har regeringens representanter undertecknat konventionen. Undertecknandet kan ses som en viljeförklaring samt en signal att landet ifråga förbereder ratifikation av en viss konvention. Aktuella ratifikationslistor visar vilka konventioner som olika länder ratificerat eller anslutit sig till.

Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in­förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

 

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

 

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens

politik och kommunernas politik när det gäller att genom­föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of­ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet

No 3/2011 H.M. v Sweden.

 

Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.

 

 

 

 

 

%d bloggare gillar detta: