RÄTTEN TILL ETT VÄRDIGT OCH RÄTTVIST LIV.

 

Vem har egentligen rätt till ett värdigt liv, till ett rättvist liv? Är det en person som inte lever sitt liv med en funktionsnedsättning? Svaret på frågan borde vara ganska enkel att svara på. Visst är det så att alla personer i Sverige borde ha en självklar rätt till ett värdigt och rättvist liv oavsett om man sitter i olika typer av rullstol, går med rullator eller kryckor, saknar armar eller ben eller saknar en funktionsnedsättning. I ett öppet och demokratiskt land som Sverige borde det vara självklart att samhället är till för alla som bor och vistas i det men vi vet alla att den självklarheten är så långt bort från verkligheten man överhuvudtaget kan komma.

Det svenska samhället särbehandlar våra medmänniskor som har en funktionsnedsättning. Vi tillåter inte en person i tex rullstol att känna sig fri och sedd. Samhället är uppbyggt för dom medborgare som kan ta sig fram utan hjälp, samhället har satt upp stora barriärer för en grupp människor som är minst lika viktiga och betydelsefulla och som dessutom har den fulla rätten att bli accepterade. Personer som är som alla andra förrutom att dom har en funktionsnedsättning som gör att dom behöver hjälpmedel för att kunna ta sig fram och leva ett aktivt, normalt liv. För en person med en funktionsnedsättning måste det vara självklart att få åka tåg, flyga, åka buss, handla i affärer, gå på bio, besöka allmänna platser, uppleva olika slags kultur och mycket annat – listan kan göras väldigt lång – som personer utan funktionsnedsättningar kan göra obehindrat. Den sociala biten för en person i tex rullstol är nästan viktigare än för en person utan funktionsnedsättning.

Varför? Jo en person utan funktionsnedsättning kan när som helst dygnet runt ta sig till vilken plats han eller hon vill utan hinder vilket en person som sitter i rullstol har mycket svårare att göra. Visst har det börjat bli bättre på vissa områden även för personer med funktionsnedsättningar men vårt svenska samhälle är fortfarande långt från öppet och tillgängligt för alla, det återstår enorm mycket arbete för att vårat samhälle ska vara ett fullvärdigt samhälle för alla där alla ska ha rätten till ett eget och rättvist liv. Sverige har undertecknat FN.s konvention för personer med funktionsnedsättningar men följs inte på långa vägar, hade den följts så hade vårat samhälle sett helt annorlunda ut idag. Sverige hade kunnat vara en förebild för många andra länder, vi hade kunnat slå oss för bröstet och sagt att vi är bäst men nu är vi faktiskt inte det. Det pratas så mycket om jämnställdhet mellan kvinnor och män men jämnställdhet handlar faktiskt också att som funktionshindrad kunna delta i allt som samhället erbjuder, jobb-skola-fritid, utan att bli åtsidosatt pga sin funtionsnedsättning.

Det svenska samhället är till för alla oavsett vem du är, var du kommer ifrån, din etniska och kulturella bakgrund, din religon, din sexuella läggning, om du är barn, kvinna eller man och oavsett om du har en funktionsnedsättning eller inte. Allas lika värde gäller även dem som har en funktionsnedsättning. FN.s mänskliga rättigheter är allas rättigheter.

En person med en funktionsnedsättnning har själv inte valt att leva så. Våra beslutsfattare måste omedelbart ta sitt ansvar för att vårat samhlle ska vara ett samhälle för alla där rätten till ett värdigt liv ska gälla alla. Vi har alla ett ansvar att tillsammans se till att våra medmänniskor behandlas lika med kärlek och respekt.

 

Mattias Jonsson,

Människorättsaktivist och medlem i DHR

%d bloggare gillar detta: