Regeringen är inte trovärdiga när det gäller mänskliga rättigheter

Regeringen är inte trovärdiga i dom mänskliga rättigheterna

Så här säger vår statsminister

För oss i regeringen är det oerhört ideologiskt, moraliskt och etiskt viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och människors lika värde, säger Löfven.

Men samtidigt så förnekar regeringen samtliga funktionsnedsatta sina mänskliga rättigheter i enlighet med den konvention om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta som sverige har under tecknat och ratificerat och därmed förbundit sig att införa den i den svenska lagstiftningen men det vägrar regeringen att göra och har fåt mycket kraftig kritik för av FN

 

De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan statsmakten och enskilda människor. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten gentemot individen.

Staterna är skyldiga att respektera folkrättens regler. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. Det räcker dock inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater och åklagare, opartiska och rättvisa domstolar) som förverkligar lagarna. Därutöver krävs kompletterande åtgärder såsom främjande – genom information och på annat sätt – av de mänskliga rättigheterna.

tifikation Genom ratifikation förklarar sig ett land bundet av en konventions regler. Detta görs i de flesta stater av landets lagstiftande församling (i Sverige riksdagen). Innan dess har regeringens representanter undertecknat konventionen. Undertecknandet kan ses som en viljeförklaring samt en signal att landet ifråga förbereder ratifikation av en viss konvention. Aktuella ratifikationslistor visar vilka konventioner som olika länder ratificerat eller anslutit sig till.

 

 

Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in­förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

 

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

 

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens

politik och kommunernas politik när det gäller att genom­föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of­ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet

No 3/2011 H.M. v Sweden.

 

Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.

 

Frågannär när får vi våra mänskliga rättigheter och vår rätt till ett fungerande liv i full samhällsgemenskap som konventionen föreskriver att vi har rätt till