Gärna mänskliga rättigheter men inte i Sverige

Gärna mänskliga rättigheter men inte i Sverige

 

2006 skrev Sverige under konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta och efter riksdagsbehandling så ratificerade Sverige konventionen så att den  skulle träda i kraft 2009-01-15 men fortfarande 2015 så har riksdagen inte sätt till att den har införts som en del av den svenska lagstiftningen vilket i praktiken gör att den inte kan åberopas i svensk domstol

Detta har Sverige fått mycket kraftig kritik av FN för att den ännu inte har införts i svensk lagen det struntar både regeringen och riksdagen fullständigt i och säger samtidigt att funktionsnedsatta är inget som man behöver ta hänsyn till  i praktiken

I och med detta ställningstagande så bryr sig inte heller myndighetsverige sig om detta och det får fruktansvärda konsekvenser för dom funktionsnedsatta som då inte får sina rättigheter till ett fullgott liv i full samhällsgemenskap såsom konventionen föreskriver att man har  rätt till

Sveriges behandling av sina funktionsnedsatta kan liknas vid psykisk tortyr och det har fått och får fruktansvärda konsekvenser för den enskilde och vissa väljer att i stället att avsluta sina liv i förtid  vilket visar på vilket   märkligt synsätt man har på funktionsnedsatta från riksdag och regeringen

Vi kräver nu att man med omedelbar verkan ser till att konventionen blir en del av den svenska lagstiftningen

De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan statsmakten och enskilda människor. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten gentemot individen.

Staterna är skyldiga att respektera folkrättens regler. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. Det räcker dock inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater och åklagare, opartiska och rättvisa domstolar) som förverkligar lagarna. Därutöver krävs kompletterande åtgärder såsom främjande – genom information och på annat sätt – av de mänskliga rättigheterna.

tifikation Genom ratifikation förklarar sig ett land bundet av en konventions regler. Detta görs i de flesta stater av landets lagstiftande församling (i Sverige riksdagen).

Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har in­förlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar.

 

Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning

 

Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens

politik och kommunernas politik när det gäller att genom­föra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den of­ficiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet

No 3/2011 H.M. v Sweden.

 

Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.