Lagen säger leva som andra
Vi har en lag som säger att funktionsnedsatta personer skall få den hjälp och stöd som man behöver på grund av sin funktionsnedsättning för att kunna leva som alla andra utan en funktionsnedsättning kan göra i samhället
Men denna lag är det ingen som bryr sig om när det gäller olika stödinsatser som kan behövas på grund av funktionsnedsättningen och det största hindret för att kunna leva som andra är inte lagen i sig själv utan det är alla biståndsbedömmare som har helt egna tolkningar av vad det innebär att leva som alla andra när man har en funktionsnedsättning som gör en helt beroende av andra personer för attt livet skall fungera i alla olika skeenden i vardagens olika göremål
Ett mycket stort problem är synen på ledsagarhjälp vid olika former av funktionsnedsättningar såsom synskador och andra former av funktionsnedsättningar som gör det omöjligt att själv kunna orientera sig fram i samhället
Dom allra flesta ansökningar som lämnas in runt om i landet av just ledsagarhjälp avslås direkt eftersom biståndsbedömmarna har fått för sig attt det inte är ett grundläggande behov att kunna förflytta sig runt i samhället när man själv inte klarar av det på grund av sin funktionsnedsättning och även rättsväseendet har hakat på detta synsätt vilket visar på en mycket stor inkompetens hos dom olika handläggarna
Att förneka en person ledsagarhjälp är enligt mitt sätt att se likvärdigt med olaga frihetsberövande som är ett brott mot brottsbalken eftersom man blir fängslad i sitt eget hem när man inte får den absoluta hjälpen man måste ha på grund av sin funktionsnedsättning
Frågan man ställer sig är hur länge skall dessa brott få förekomma utan att någon reagerar