Mitt namn är Eva Fridh och jag planerar att skriva mig i Västerås. Från hösten 2012 tills nu har jag periodvis bott i denna trevliga stad men varit folkbokförd i Göteborg. Detta eftersom jag enbart sommarvikarierade samt läste en kortare utbildning vid Mälardalens högskola. Jag har en permanent, grav synnedsättning sedan spädbarnsåldern, astma och problem med värk i rygg, nacke, höfter, axlar och leder. Jag bedömdes tillhöra LSS tredje personkrets på nittiotalet när jag var tonåring och bodde i Partille kommun. Sedan dess har LSS- handläggare i såväl Skara som Göteborg och Tomelilla kommit fram till samma slutsats. Jag har därför tillhört denna personkrets fram till idag med ett undantag när jag var bosatt i Vänersborg hösten 2006 och vintern 2007. Då fick jag avslag på min ansökan, överklagade och fick rätt i Länsrätten. Sedan jag flyttade hemifrån 2001 har jag även beviljats hemtjänst enligt Socialtjänstlagen.

Så sent som våren 2013 gjorde min LSS- handläggare i Göteborg en utredning i och med att jag behövde mer hjälp då jag skadat ett knä. Jag ansågs även fortsättningsvis tillhöra personkrets 3 och beviljades 54 timmars ledsagning enligt LSS istället för 45 som jag tidigare haft. Eftersom denna utredning var färsk trodde jag att det bara var att flytta och ansökte om ett förhandsbesked om vilka LSS- insatser jag skulle få från Västerås stad. Så enkelt var det dock inte. När jag igår träffade två av era LSS- handläggare förstod jag att jag, enligt deras preliminära bedömning, inte tillhör personkrets tre och därför inte har rätt till LSS- insatser.

Det troliga avslaget gör mig både förvånad och arg. Hur kan dessa handläggare dra helt motsatt slutsats som sina kollegor i Partille, Skara, Tomelilla och Göteborg samt Länsrätten i Vänersborg? Jag är ju i lika stort behov av hjälp oavsett var i landet jag bosätter mig. Det ironiska är att Göteborgs stad i nuläget köper tjänsten 45 timmars ledsagning enligt LSS av ProAros. Jag vill kunna fortsätta leva det liv jag levt i Västerås sedan hösten 2012 även sedan jag folkbokfört mig här. Det innebär till exempel att jag använder ledsagaren till:

· bio- eller teaterbesök en till två gånger per månad
träning fyra gånger per vecka (varav två pass i sjukgymnastens gym på Västerås lasarett) enligt läkares ordination. Jag har fått fysisk aktivitet på recept
· inköp av mat (två gånger per vecka), kläder, kontorsmaterial, skor, mediciner etc. (vid behov)
· post- och bankärenden
· besök hos myndigheter
· läkar- och sjukgymnastbesök
· ta ut pengar från bankomat
· promenader
· gå ut och äta middag eller fika tillsammans med studiekamrater och sommarvikariatskollegor

Ledsagaren blir mina ögon och förmedlar den visuella information som jag annars går miste om. Utan den kan jag till exempel inte betala med kort, skilja på olika sedlar och mynt eller ta del av skyltar, menyer, displayer, tidtabeller och vad som händer på vita duken eller teaterscenen. Hen är även en garant för att jag skall kunna ta mig fram utan att skada mig genom att ex. snubbla på trottoarkanter eller ramla utför trappor. Risken att bli påkörd av bilar och cyklar minskar även den betydligt. När jag går i sällskap med ledsagare kan jag slappna av och njuta av promenaden. Rör jag mig på egen hand är jag ständigt på helspänn ifall något hinder skulle dyka upp i min väg. Det innebär att jag blir onormalt trött och efteråt blir sängliggandes med migränliknande huvud- och ögonvärk.

Utan hjälp från ledsagare, arbetsbiträde eller av högskolan anställd medstudent, och hemtjänstpersonal kan jag inte förflytta mig på okända platser, ta emot skriftlig information, skriftligen kommunicera med omvärlden, utbilda mig, utöva någon fritidssysselsättning eller sköta ett arbete. I åtskilliga situationer per dag är jag därmed hänvisad till stöd av annan person för att sköta sådant som andra klarar med synens hjälp. Det innebär att jag behöver hjälp under flera timmar i princip varje dag. Utöver detta använder jag dagligen, och är helt beroende av, ett stort antal hjälpmedel. Det är allt från en vit käpp till speciella program som gör att jag kan använda min dator. Detta tycker jag, och LSS- handläggarna i de kommuner jag tidigare bott i, är exempel på stora svårigheter i vardagen som ger mig ett omfattande behov av hjälp från andra människor och därmed rätt till insatser enligt LSS.

Under perioden, när jag bodde i Vänersborg, då jag inte ansågs tillhöra personkretsen fick jag ledsagning enligt Socialtjänstlagen. Det fungerade inte. Jag beviljades betydligt färre timmar än jag ansökt om. Dessa räckte inte ens till medicinskt nödvändig träning och jag fick dessutom hålla tillgodo med den personal som kommunen hade ledig för tillfället istället för att få en och samma ledsagare. Till råga på allt kostade insatsen mig 3000 kronor per månad till skillnad från LSS som är gratis. Mitt liv kraschade då jag upplevde att jag satt i husarrest. Det ledde till att jag fick sömnsvårigheter och blev så pass deprimerad att jag fick medicinera och ha regelbunden kontakt med Vuxenpsykiatrin. När jag fick mitt gynnsamma domslut började jag sakta må bättre då mitt liv åter fungerade. När jag har tillgång till tillräcklig ledsagarservice känner jag mig som vilken kommuninvånare som helst och tack vare ledsagarna upplever jag mycket sällan att mina funktionsnedsättningar begränsar min vardag. Jag kan därför delta i samhällslivet på, i princip, samma villkor som icke- funktionshindrade. Därför har jag inte behövt ha någon kontakt med psykiatrin sedan våren 2010. Nu är jag orolig för att ett avslag från Västerås stad leder till försämrad hälsa både psykiskt och fysiskt. Redan när jag inledde ansökningsprocessen i januari började jag känna ångest och oro inför hur mitt liv skulle gestalta sig framöver. Efter gårdagens möte har besvären förvärrats.

Igår eftermiddag kontaktade jag en arbetsterapeut på Synenheten på Handikappcentrum på Västerås lasarett. Hon berättade att sedan år 2001 har, vad hon vet, ingen person med grav synnedsättning beviljats ledsagning enligt LSS i Västerås. Om detta stämmer ställer jag mig frågande till varför jag, och en hel diagnosgrupp, utesluts från LSS- insatser.

Med vänlig hälsning
Eva Frid

 

%d bloggare gillar detta: