Solidariska samhället är dött
Det solidariska samhället är tyvärr dött vi ser det genom dom uthalanden som florerar i dagens debatter när det gälle personer med olika funktionsnedsättningar
Man betraktar oss som den stora tärande delen i samhället som bara kräver en massa och aldrig är nöjda man ser oss helt enkelt bara som en samhällskostnad och inte som den enskilde individen vi faktiskt är
Våra krav är mycket enkla vi kräver bara att kunna få leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap precis som den övriga befolkningen har rätt till inget annat
Men för att vi skall kunna få göra det så krävs det ett solidariskt samhälle där vi alla hjälps åt på det sätt vi kan
Vi kan inte ha ett samhälle där det egna jaget skall råda och jakten på statusprylar går före det solidariska ansvaret för varandra
Vi kommer samtliga att drabbas av en funktionsnedsättning någon gång under livets gång vissa har det med sig redan från födseln och andra kommer att få det genom olika sjukdomar eller olyckshändelser
Vi kan alltså konstatera att vi alla kommer att vara helt beroende av olika samhällsinsatser på grund av funktionsnedsättning och då är det faktiskt en förutsättning att vi har ett solidariskt samhälle där alla hjälps åt och värnar om varandras väl och ve
Om vi inte har detta solidariska samhälle så kommer man att lämnas vind för våg och får klara sig bäst man kan och det kommer att betyda att väldigt många kommer att få leva i mycket stor missär eftersom man inte kommer att ha råd med att få den hjälp och stöd som man kommer att bli helt beroende av på grund av funktionsnedsättningen
Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha jag tvivlar mycket starkt på att det är det samhälle dom flesta vill ha
Så låt oss bestämma oss för att det faktiskt är ett starkt solidariskt samhälle vi vill ha för att vi alla skall få leva ett fullvärdigt liv i full samhällsgemenskap