God morgon Sverige!

Återkommande rapporteras om upprörande avslöjanden om absurda missförhållanden från verksamheter som vänder sig till redan utsatta människor; barn sållas bort i utbildningssystemet, äldre utsätts för vanvård, klappjakt på sjuka; och handikappade som försätts i husarrest. Trots lagstiftning från grundlag till områdesspecifika gyllene portalparagrafer, vilka skall säkra en hög etisk nivå, så har det smygande uppstått ett enorm diskrepans i människors vardag. Sverige har ratificerat internationella konventioner om mänskliga rättigheter för att garantera frihet från diskriminering. Ändå utestängs kända grupper av medborgare från att fullfölja sina medborgerliga skyldigheter och rättigheter. På sikt kommer ett sådant glapp mellan ihåliga portalparagrafer, och medborgarnas verklighet, att riskera grundfundamenten för demokratins etiska värden. Det är dags att vakna till, vi kan inte bara snooza vidare och låtsas som att allt är i sin ordning!

Utan en djupare analys riskerar den smygande samhällsomvandlingen att tolkas som unika specialfall. Men för den som idag väljer att gnugga sömnen ur ögonen, och närmare granskar snoozer katastroferna, växer det fram ett otäckt systematiskt mönster som visar ett illa dolt förakt för det mänskliga. Var och en av oss kan bara vara en sekund från att själva drabbas av en personlig katastrof, och vara hänvisad till det offentliga för att få våra grundläggande behov säkrade. Så till vida sitter vi alla i samma existentiella båt. Av det skräckexempel från välfärdssektorn journalister grävt fram är det många betraktare som sagt sig knappt kunna tro att det är sant! Vi har fått insyn i förhållanden, som om de presenterats av den drabbade själv, lätt hade viftats bort med; jaha, ännu en sådan där lättkränkt iklädd offerkappa i den svenska trygghetsnarkomanin.

Den gemensamma nämnare som kanske tydligast framträder är att de utvisade inte deltar i produktionens, följaktligen inte heller i konsumtionens ekorrhjul. Barn, äldre, sjuka och handikappade går inte rakt som en programmerad robot på den sk ”arbetslinjen”. Det ska löna sig att arbeta! Den som inte arbetar skall heller icke…

Jag efterlyser en vital debatt om etiska värdefrågor. Där politiker och medborgare möts och diskuterar vad det är för slags samhälle vi vill bygga? Det är praktiskt etiska frågor som ska avhandlas, inte segt flummande kring filosofiska spetsfyndigheter.

Ett särskilt ansvar, moraliskt som etiskt, vilar på de professionella inom välfärdssektorerna. Dels för att vi arbetar med redan marginaliserade personer med bristande resurser att föra sin talan. Dels för att det är vi som ofta står närmast medborgarna, och ser konsekvenser av den urholkade välfärden. Vi har också ett ansvar att företräda den offentliga etiken så som den framlagts i lagar via en folkvald riksdag och regering. När konfliktsituationer uppstår mellan de etiska och demokratiska värdena, och kostnadseffektivitet á la rå ekonomism; är det vår skyldighet att göra en självständig etisk avvägning i det enskilda fallet. Blundar vi för detta, är steget inte långt till fördummande auktoritetstro och blind ekonomistisk styrning. Att diskutera demokrati, medborgarrätt, professionalism, och etik kräver annat än att kunna läsa av ekonomiska bokslut. ekonomismen är ingen naturlag vi måste knäböja oss inför. Om våra föräldrar, och deras föräldrar gjort så, hade inte mycket av det Sverige som byggts upp existerat. Medans vi ligger och drönar, nermonteras i all hast den demokrati och goda människosyn som generationer la ner sin kropp och själ i. Snoozern varnar, om och om igen… Dags att vakna Sverige!!

Petri Mykkänen

Socialarbetare och leg. Psykoterapeut

God morgon Sverige!

Återkommande rapporteras om upprörande avslöjanden om absurda missförhållanden från verksamheter som vänder sig till redan utsatta människor; barn sållas bort i utbildningssystemet, äldre utsätts för vanvård, klappjakt på sjuka; och handikappade som försätts i husarrest. Trots lagstiftning från grundlag till områdesspecifika gyllene portalparagrafer, vilka skall säkra en hög etisk nivå, så har det smygande uppstått ett enorm diskrepans i människors vardag. Sverige har ratificerat internationella konventioner om mänskliga rättigheter för att garantera frihet från diskriminering. Ändå utestängs kända grupper av medborgare från att fullfölja sina medborgerliga skyldigheter och rättigheter. På sikt kommer ett sådant glapp mellan ihåliga portalparagrafer, och medborgarnas verklighet, att riskera grundfundamenten för demokratins etiska värden. Det är dags att vakna till, vi kan inte bara snooza vidare och låtsas som att allt är i sin ordning!

Utan en djupare analys riskerar den smygande samhällsomvandlingen att tolkas som unika specialfall. Men för den som idag väljer att gnugga sömnen ur ögonen, och närmare granskar snoozer katastroferna, växer det fram ett otäckt systematiskt mönster som visar ett illa dolt förakt för det mänskliga. Var och en av oss kan bara vara en sekund från att själva drabbas av en personlig katastrof, och vara hänvisad till det offentliga för att få våra grundläggande behov säkrade. Så till vida sitter vi alla i samma existentiella båt. Av det skräckexempel från välfärdssektorn journalister grävt fram är det många betraktare som sagt sig knappt kunna tro att det är sant! Vi har fått insyn i förhållanden, som om de presenterats av den drabbade själv, lätt hade viftats bort med; jaha, ännu en sådan där lättkränkt iklädd offerkappa i den svenska trygghetsnarkomanin.

Den gemensamma nämnare som kanske tydligast framträder är att de utvisade inte deltar i produktionens, följaktligen inte heller i konsumtionens ekorrhjul. Barn, äldre, sjuka och handikappade går inte rakt som en programmerad robot på den sk ”arbetslinjen”. Det ska löna sig att arbeta! Den som inte arbetar skall heller icke…

Jag efterlyser en vital debatt om etiska värdefrågor. Där politiker och medborgare möts och diskuterar vad det är för slags samhälle vi vill bygga? Det är praktiskt etiska frågor som ska avhandlas, inte segt flummande kring filosofiska spetsfyndigheter.

Ett särskilt ansvar, moraliskt som etiskt, vilar på de professionella inom välfärdssektorerna. Dels för att vi arbetar med redan marginaliserade personer med bristande resurser att föra sin talan. Dels för att det är vi som ofta står närmast medborgarna, och ser konsekvenser av den urholkade välfärden. Vi har också ett ansvar att företräda den offentliga etiken så som den framlagts i lagar via en folkvald riksdag och regering. När konfliktsituationer uppstår mellan de etiska och demokratiska värdena, och kostnadseffektivitet á la rå ekonomism; är det vår skyldighet att göra en självständig etisk avvägning i det enskilda fallet. Blundar vi för detta, är steget inte långt till fördummande auktoritetstro och blind ekonomistisk styrning. Att diskutera demokrati, medborgarrätt, professionalism, och etik kräver annat än att kunna läsa av ekonomiska bokslut. ekonomismen är ingen naturlag vi måste knäböja oss inför. Om våra föräldrar, och deras föräldrar gjort så, hade inte mycket av det Sverige som byggts upp existerat. Medans vi ligger och drönar, nermonteras i all hast den demokrati och goda människosyn som generationer la ner sin kropp och själ i. Snoozern varnar, om och om igen… Dags att vakna Sverige!!

Petri Mykkänen

Socialarbetare och leg. Psykoterapeut

 

%d bloggare gillar detta: