Man blir förnedrad av Försäkringskassan

Jag har varit beviljad personlig assistans sedan reformen trädde i kraft 1994. Under lång tid var omprövningarna inget som bekymrade mig. Två års intervallerna följdes inte särskilt noga och när det väl var dags var det inga konstigheter. Ett samtal från Försäkringskassan som undrade om hjälpbehovet var oförändrat sedan var det inte mycket mer.

När det var dags att flytta till egen bostad krävdes en utökning av antalet beviljade timmar. Man fick träffa handläggaren och en utredning gjordes om det ökade hjälpbehovet men även det var inga problem, jag var inte orolig för att Försökringskassan inte skulle utöka antalet beviljade timmar. Men i våras var det dags för ny omprövning och för första gången kände jag oro för att man skulle dra in antalet timmar. Man hade ju läst och hört om ett antal hårresande historier om personer som fått all assistans indragen!

Innan handläggaren kom på besök fick jag  som alla andra som numer genomgår omprövningar ett brev med ett mycket stort antal frågor som skulle besvaras om hjälpbehovet. Det var ca 20 (!) A-4 sidor där Försäkringskassan bokstavligt talat ville veta ALLT om hur mina hjälpbehov, mitt vardagsliv skulle kartläggas ner till sista minut, dygnet runt. Hur lång tid tog av och på klädning, hur mycket tid gick åt till, matlagning, hur mycket tid ägndes åt uteaktiviteter etcetera, etcetera. Ja, inte ens det mest intima man kan tänka sig – hur ofta man går på toaletten, hur ofta man duschar och hur lång tid det tar lämnades i fred. Har aldrig känt mig så förödmjukad och förnedrad av en statig myndighet. Men vad skulle man göra  -ville jag behålla assistansen var jag ju tvungen att svara på alla frågor. Handläggaren var ändå vänlig och har inget dåligt att säga om han men jag var  ändå tvungen att säga vad jag verkligen kände – att jag tycker det är fruktansvärt att jag ska behöva svara på alla desa frågor.

Försäkringskassan hade ju redan ett otal intyg på mina funktionsnedsättningar, ändå blev man utredd som att svenska statens representant Försäkringskassan utgick från att hjälpbehovet inte var så stort så man skulle hamna under 20-timmarsgränsen för grundläggande behov,Nu fick jag visserligen behålla alla mina timmar och man har sagt att nästa gång det är dags för omprövning blir det inte alls lika omfattande. Jag blir dock inte det minsta förvånad om det om två år dyker upp exakt samma frågor.

Om någon annan grupp blivit förudmjukad på samma sätt av en statlig myndighet är jag säker på att det blivit ett ramaskri i samhällsdebatten och alla tycka till maskiner på tidningarnas ledarredaktioner hade försökt överträffa varandra i avståndstagande. Men för för del – ingen reaktion över huvudtaget. Förutom att  dessa frågor är förödmjukande och kränkande anser jag också att svenska staten bryter mot grundlagen. I den viktigaste grundlagen, Regeringsformen står följande 2 kap § 6 :

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Jag menar bestämt  att svenska staten, representerad av Försäkringskassan bryter mot ovanstående paragraf i regeringsformen. Ingen går frivilligt med att berätta för svenska staten hur vardagslivet in i minsta detalj ser ut, vi är tvingade att göra det om vi vill behålla den personliga assistansen.

Thomas Juneborg

 Assistansberoende

%d bloggare gillar detta: